Essä: Är det värt att lyssna på ledningens snack?

Automatisk översättning: Ursprungligen publicerad på finska 2025-11-26 07:48 GMT. Ge feedback här.

Är det värt att lyssna på ledningens snack?

I bästa fall ger lyssnandet på ledningen för ett börsbolag avgörande insikter om företagets konkurrensfördelar, bransch och konkurrenter. I värsta fall charmar ledningen investeraren eller analytikern, vilket fördunklar det objektiva tänkandet. Är det alltså värt att lyssna på börsbolagens ledning?

På sistone har investerare till exempel upprepade gånger fördömt ledningen för Qt, som har levererat negativa nyheter. "Förtroendet är borta" och det hade inte lönat sig att lyssna på Varelius förklaringar. Så här kan man beskriva den allmänna stämningen i Qt-kedjan just nu. Å andra sidan är kommentarerna från Nordeas ledning, som har presterat utmärkt de senaste åren, bara ljuv musik i öronen. Kritiska röster drunknar i bruset från utdelningen. De växlande VD:arnas löften om framtida tillväxt i Nokia går hem hos finska privatinvesterare, trots att företagets resultat har varit mycket varierande i åratal. Elon Musks uttalanden är notoriskt opålitliga, men Tesla har hittills varit en utmärkt aktie och företaget har verkligen åstadkommit mycket. Å andra sidan var det inte alls värt att lyssna på Nikola-gänget, än mindre tro på videon av vätgaslastbilen som rullade nerför backen. Det senaste exemplet är den svenska Intellegos VD:s löfte om öppnare kommunikation, vilket ledde till hans arrestering och avstängning av aktien från handel en vecka senare. Märkligt nog köpte VD:n i detta skumma fall ständigt fler aktier!

Många portföljförvaltare och analytiker lägger mycket tid på diskussioner med ledningen. Att granska ledningen är ett bekvämt sätt att få information om företaget och målmarknaden. Dessutom ger intervjun ofta mer substans, eftersom företagets krångligheter inte nödvändigtvis framgår tydligt av årsredovisningarna. 

Problemet är att ledningen för börsbolag tenderar att vara psykologiskt skickliga charmörer. "Mötet med ledningen stärkte förtroendet" är en vanlig kommentar även på Inderes kontor. Vem skulle inte vara övertygad om företaget efter att ha lyssnat på en säljdriven VD i timmar. Smarte VD:ar vet också hur man använder psykologiska knep för att vinna analytikernas hjärtan. Ledningen kan till exempel ge detaljerad information om marknaden. Även om denna information knappast är särskilt relevant på lång sikt, kan den skapa en ömsesidig effekt. Om ledningen ger analytikern läckra informationsbitar, kan analytikern känna ett ömsesidigt psykologiskt tryck att skriva vackra ord om företaget. 

Särskilt för små företag och deras målmarknader finns det mycket lite information tillgänglig. Därför har portföljförvaltare och analytiker ett motiv att upprätthålla goda relationer med företagets ledning. En slug ledning kan utnyttja detta beroende. Om man kan intervjua flera verkställande direktörer inom samma bransch kan man korskolla uttalandena. Om inte, är man mycket mer beroende av VD:ns ärlighet. 

Ibland kan kommentarer vara en räddning. Under ett kvällsevenemang pratade jag med en veteran inom IT-tjänstebranschen. Han kommenterade (i respektfull ton) då nyligen noterade Witted och att han aldrig hade sett ett IT-konsultföretag vars marginal förbättrades när företaget växte. Vanligtvis är marginalen initialt utmärkt för ett litet konsultföretag, och den försämras proportionellt när företaget växer. Witted försökte göra tvärtom. Dessa kommentarer från branschexperten var den sista knuffen i mitt beslut att inte investera i företaget, vars aktie har kollapsat på börsen. Fördelarna med att granska ledningen är alltså inte entydiga. Investerare har vitt skilda ståndpunkter om vikten av att granska ledningen. Nick Sleep skrev i Nomads investerarbrev att intervjua ledningen hjälper till att förstå de viktigaste aspekterna, det vill säga ledningens kapitalallokeringsförmåga och företagets konkurrensfördelar. Men dessa ord skulle sedan synas i siffrorna. Denna filosofi härstammar troligen från kapitalförvaltaren Marathon, där han arbetade i början av sin karriär. Där tror man på kritisk intervju av ledningen. 

I den andra ytterligheten fanns den legendariske värdeinvesteraren Walter Schloss, som såvitt jag förstår aldrig intervjuade ledningen. Enligt honom syntes allt väsentligt i siffrorna i företagens rapporter. Att lyssna på ledningens sånger kan fördunkla ens eget tänkande. Schloss ansåg att han inte kunde bedöma ledningens egenskaper och moral genom att intervjua dem. Schloss investeringsstil var mycket mekanisk och gick ut på att välja aktier med låga värderingsmultiplar.

Schloss mer kända investerarvän, världens absolut mest framgångsrika investerare Warren Buffett, träffar inte heller företagsledningar särskilt ofta. Han anser att företagets prestationer syns direkt i siffrorna. Å andra sidan är hans branschförståelse oöverträffad och han har lärt sig mycket om olika affärsområden under sin över 80 år långa karriär. Och han lär sig ständigt mer av cheferna för Berkshire Hathaways dotterbolag. Inom investeringar ackumuleras kunskap över åren, och lyckligtvis förblir en stor del av denna kunskap användbar.

Jag läste nyligen den framgångsrika indiska investeraren Pulak Prasads verk "What I learned about investing from Darwin". Pulak är också kritisk till fördelarna med att intervjua ledningen. Han anser att det är mest underhållning att titta på ledningsintervjuer. Som exempel nämner han en övertygande intervju med VD:n för ett tyskt företag, där VD:n förnekade alla brottsmisstankar och skröt om aktiens utmärkta avkastning. Det dröjde inte länge förrän företaget avslöjades som en bluff. Det var Wirecard. 

Verkställande direktörer är vanligtvis socialt skickliga och mycket övertygande talare. Annars skulle de inte väljas till verkställande direktörer efter en så noggrann granskning! Såvitt jag förstår övar ledningen för många företag också på att svara på svåra frågor, till exempel inför vinstsamtalet. Inte konstigt att svaren på ibland knepiga frågor kommer som från en kanonmynning smord av en armé av kommunikationskonsulter.

Verkställande direktörer får också en rejäl ersättning för företagets framgång. Framgång inkluderar sällan självkritiska kommentarer om företaget. Vem skulle inte bländas av miljonbonusar. Med undantag för Stephen Elop är det få VD:ar som kastar företaget under bussen, utan det egna företaget är alltid "branschledande" och teamet "världens bästa". Av någon anledning beställer kunderna bara mer från konkurrenterna. Verkställande direktörer kommunicerar förutom med investerare även med anställda och andra intressenter. För att upprätthålla teamets moral kommenteras det egna företaget med smekande ord, oavsett situation.

En gång på jobbet återvände en analytiker och en kollega från ett kundmöte med ett bioteknikföretag. Båda var, medvetna om VD:ns charm, helt övertygade av dennes hisspitch om hur företaget skulle revolutionera medicinen. Några månader senare gick företaget i konkurs. Jag har själv lärt mig i intervjuer att VD:ar för tidiga läkemedelsutvecklingsföretag är otroligt bra på att vända allt till något positivt. De måste vara det, annars skulle företagen inte få kontinuerlig finansiering från investerare!

Pulak nämnde också en anekdot om Charlie Munger i sin bok. När hedgefondmiljardären Bill Ackman en gång haussade Valeant-aktien, uppmanade han den skeptiske Charlie Munger att träffa företagets ledning. Men Charlie vägrade, eftersom han uppenbarligen trodde att ett möte med en moraliskt rutten ledning kunde påverka hans tänkande. Valeants oetiska affärsverksamhet, där man köpte läkemedelsföretag, skar ner kostnadsstrukturen och höjde priserna till skyarna, kollapsade till slut. I värsta fall kan ledningens förklaringar alltså förgifta ens eget tänkande, vilket Munger, som läst mycket psykologi, var väl medveten om.

Investerare verkar också tro starkt på att ledningen har en kristallkula, trots att många företag ständigt överträffar och underpresterar. Jag anser att det tydligt visar att inte ens företagets ledning har en kristallkula för framtiden, utan de förlitar sig på "marknadsundersökningar", "ekonomer", sina egna önskemål och budskap från säljare. 

En investerare går på bolagsstämmor för att känna av stämningen. Kommer ledningen energiskt att hälsa på ägarna och vilken dynamik råder mellan ledningen och styrelsen. Ibland glömmer verkställande direktörer som är sura på investerare vem som betalar deras feta lönekuvert. 

Man bör också vara medveten om kulturella skillnader. I Finland är verkställande direktörer i genomsnitt (ännu) inte särskilt flytande talare, och finsk ärlighet och blygsamhet återspeglas ofta i deras tal. Om företaget går dåligt syns det snabbt på VD:ns påsar under ögonen och uteblivna crossfit-pass på måndagsmorgonen. Å andra sidan är svenska VD:ar skickliga säljare som förvandlar misslyckanden till framgångar. Amerikaner är helt teflon och övertygande säljare av sina aktier, osv. Särskilt finska investerare bör ha i åtanke att det i olika länder finns olika uppfattningar om reklam och att hålla sig inom sanningens gränser i investerarkommunikationen.

Många VD:ars tal är som den legendariske "Comical Ali", som var Iraks kommunikationsminister när koalitionen invaderade landet 2003. Denna evige optimist förkunnade den amerikanska arméns slutliga undergång med ett leende på läpparna, trots att Bagdad redan var belägrat.

Själv har jag under de senaste åren alltmer intagit ståndpunkten att siffrorna väger tyngre än orden. Farorna med att lyssna på ledningen är alltid uppenbara, fördelarna varierande. Å andra sidan är det just intressant att testa ledningens tankesätt i intervjuer. Det som inte sägs avslöjar ofta mer än det som ledningen själv vill betona. Om en övertygande ledningsberättelse kombineras med övertygande siffror, bingo! Om ledningens berättelse däremot ständigt ändras och siffrorna inte uppfyller förväntningarna, skulle jag sätta för öronen och bara titta på siffrorna. Efter att ha intervjuat ledningen skulle jag hålla ett par dagars paus innan ett eventuellt investeringsbeslut, så att allt magiskt damm säkert har skakats av sinnet. Om möjligt skulle jag alltid försöka intervjua konkurrenter också för att få perspektiv.