Alla är ”vinnare” i EU:s nya skuldregler

Vid årsskiftet slog klockan inte bara för 2023, utan också för reformen av EU:s skuldregler. En kompromiss mellan unionens finansministrar uppnåddes slutligen i sista minuten i början av december. Och de nya skuldreglerna var verkligen en kompromiss, eftersom varje medlemsland inklusive Italien kunde utropa sig som vinnare när de såg resultatet.

De gamla skuldreglerna, som hade varit inaktiva sedan 2020, behövde definitivt friskas upp, eftersom de inte var tillräckliga för att binda medlemsländerna till förvaltning av offentlig skuld. Även de nya reglerna bibehåller numeriska mål: ett budgetunderskott på högst 3 % av BNP och en offentlig skuldkvot på högst 60 % av BNP. Det finns emellertid flexibilitet i att uppfylla dem: räntekostnader och utgifter för arbetslöshetsersättning som fungerar som automatiska stabilisatorer kan tas bort från de offentliga utgifternas tillväxttakt under en övergångsperiod fram till 2027. Om budgetunderskottet är 1,5–3 % måste medlemslandet anpassa det med 0,4 procentenheter varje år. Kravet sänks dock till 0,25 % om medlemslandet har lyckats förlänga referensperioden från de vanliga fyra åren till sju. I synnerhet sydeuropeiska länderna har önskat denna flexibilitet och den förverkligas om ett medlemsland genomför ekonomiska reformer/investeringar i den gröna omställningen.

Om budgetunderskottet överstiger 3 % av BNP blir medlemslandet föremål för ett automatiskt underskottsförfarande, vilket i slutändan kan leda till böter. Kontrollerna har alltså intensifierats i detta avseende.

Några tyskledda åtstramningar har också införts i skuldreglerna. Länder med höga skuldkvoter (skulder över 90 % av BNP) bör nämligen anpassa skuldkvoten med i genomsnitt 1 procentenhet per år och länder med en skuldkvot på 60–90 % bör anpassa den med 0,5 % per år. Enligt gamla reglerna skulle till exempel Italiens anpassningskvot ha varit 4 % av BNP enligt Reuters beräkningar. Det är en liten förändring i praktiken, men i framtiden kommer kontrollen vara noggrannare, åtminstone på papperet. Däri innebär reglerna åtstramningar i den ekonomiska politiken på lång sikt.

Regelreformerna passar väl in i de stora medlemsländernas politiska klocka, eftersom de nya reglerna inte beaktas för första gången förrän i budgeten för 2025. Dessutom har Italien redan från början kunnat förlänga sin referensperiod för skuldreglerna till sju år tack vare investeringsplanerna som redan har lagts fram och godkänts av EU-kommissionen. Detta minskar de kortsiktiga riskerna med skuldsättning men verkar starkt vara ett nytt sätt att sparka burken nedför vägen.

Hur troget självskapade regler följs denna gång är en helt annan fråga. Tidigare resultat har inte varit särskilt övertygande i detta avseende, och under det andra kvartalet i år kommer mindre än hälften av medlemsländerna ha en skuldkvot under 60 %. Det finns alltså mycket att göra under de kommande åren när det gäller offentlig ekonomi. Skuldreglerna måste fortfarande godkännas av Europaparlamentet och EU-kommissionen innan de kan träda i kraft.