Irans oljekort kan skaka dollarns ställning

Automatisk översättning: Ursprungligen publicerad på finska 2026-03-17 05:33 GMT. Ge feedback här.

Hormuzsundet, genom vilket 20 % av världens råolja har transporterats, är nu till stor del stängt. Det är samtidigt Irans ekonomiska trumfkort, som kan stärka yuanens ställning i världshandeln.

Jag läste nyligen en intressant artikel från Yle, som spekulerade i möjligheten att oljetransporter genom Hormuzsundet skulle prissättas i yuan istället för dollar. Artikeln hänvisade till en CNN-nyhet där källor uppgav att Iran skulle tillåta oljetankrar att passera Hormuzsundet om frakten betalades i kinesiska yuan.

Kopplingen mellan oljehandeln och dollarn har varit stark i årtionden, närmare bestämt sedan 1970-talet. Oljan har prissatts i dollar, vilket har stärkt de stora oljeproducenternas ställning även på den västerländska marknaden. Å andra sidan har oljeköpare varit tvungna att inneha dollar vid handel, vilket har stöttat dollarns ställning. Enligt BIS statistik var dollarn det mest använda betalningsmedlet i global handel år 2025 med en andel på 89 %. Euron kom på andra plats med 29 %, medan den kinesiska yuanen hamnade på 5:e plats med 9 % (andelarna summerar till över hundra eftersom handel delvis sker i flera valutor). Denna koppling har hittills erbjudit stabilitet för oljemarknaden och dollarn.

Internationell handel, betalningsvalutor, andelar, %

Källa: BIS

Kinas försök att etablera yuanen som oljevaluta är inget nytt. Redan 2018 lanserade de ett pilotprogram för att främja yuan-denominerade betalningar vid prissättning av råolja. Under åtta år har dock ingen större utveckling skett, men nu kan det komma att ske genom "extern hjälp". Om Irans ryktade krav förverkligas, skulle Kina vara en betydande förmånstagare: Kina är världens största oljeimportör, och nästan 40 % av oljetransporterna genom Hormuzsundet går till Kina. Yuan finns i överflöd i Kina, men i västvärlden skulle det inte vara helt enkelt att skaffa dem, eftersom yuanens ställning i handeln, som jag nämnde tidigare, är relativt liten. Som reservvaluta ligger den också på sjätte plats med cirka 2 % av andelen. Genom oljan skulle Kina kunna stärka sin roll på oljemarknaden och öka yuanens likviditet som en global betalningsvaluta. Iran skulle i sin tur kunna öka spekulationerna om att dollarns makt vacklar. Ryktena har dock ännu ingen konkret grund.

Att frågan uppmärksammas visar dock att riskerna i Hormuzsundet handlar om en större geoekonomisk förändring än bara oljepriset. Ray Dalio uppmärksammade också detta i sin senaste artikel. Enligt Dalio är den avgörande frågan i kriget i Iran kontrollen över Hormuzsundet. Om Iran behåller kontrollen över sundet, kommer USA att ses som förlorare och Iran som vinnare. Detta skulle undergräva USA:s trovärdighet, skada världsekonomin och destabilisera hela den internationella ordningen. Historiska exempel visar att liknande situationer ofta har markerat början på stormakters nedgång (t.ex. för Storbritannien under Suezkrisen). Dalio skriver att om USA misslyckas, kommer allierades förtroende att försvagas, kapitalutflödet kan accelerera och dollarns ställning erodera. Å andra sidan skulle framgång stärka USA:s ställning och öka förtroendet för dess ekonomi och militära styrka.