Att komma upp som nästa presentatör.
Vi har Einar Janson, kommer upp här för tredje eller fjärde året eller något sådant. Ja. Välkommen.
Tack! Bra. Men som sagt, du vet konceptet här.
Så kör vi 20 minuter och sen diskuterar vi lite. Absolut. Titania, vi är en. Ska vi se hur den funkar?
Japp, en bostadsutvecklare med fokus enbart på Stockholmsregionen.
Det här är ett projekt som vi genomförde mellan 2016 och 2019 i Alby i Botkyrka.
Det var lite nytt då. Man trodde inte riktigt att fastighetsutveckling var möjlig eftersom det inte hade gjorts något sedan 90-talet. Men vi byggde där och kunde sälja bostadsrätterna för väsentligt högre priser. Vi har även behållit 246 av 740 lägenheter totalt som hyresrätter som vi fortfarande äger. Och det är lite ett tema för oss att vi går in i områden eller projekt som är underprissatta, eller som är så krångliga att andra inte vill gå in i dem eller tycker det är för riskfyllt. Jag är VD, grundare och majoritetsägare. Vi är noterade på First North, och förutom mig själv så har vi bland annat Jacob Karlsson från K-fastigheter som storägare.
Fjärde AP-fonden är fortfarande med. Vi är som sagt fokuserade på Stockholmsregionen.
Vi har aldrig varit intresserade av att gå utanför Stockholm. Jag känner inte att jag kan andra orter tillräckligt och jag känner också att det inte finns demografiskt stöd för att vara i någon av de andra storstadsregionerna. Men Stockholm är Stockholm med en diversifierad ekonomi.
En av de starkaste i Europa vad gäller tillväxt och ekonomisk utveckling, men också befolkningstillväxt. Och då pratar vi om Stockholms län, det vill säga hela Stockholm i alla dess 26 kommuner.
Vi har idag ungefär 6,000 byggrätter i vår portfölj. En stor del av dem äger vi och vissa av de här byggrätterna är i pågående produktion idag.
Vi har 732 lägenheter i egen förvaltning som vi själva har byggt i regionen och vi. Om man går tillbaka till 2021 så var det en långsiktig plan att vi skulle behålla allt vi byggde som hyresrätter, men det byggde rätt så mycket på nollränteerans förutsättningar.
Att man skulle bli så extremt högt värderad att man skulle ha en premie på aktier. Värde som man skulle kunna använda i nyemissioner. Därmed skulle vi kunna använda det höga värdet för att finansiera fortsatt tillväxt.
Vad vi tror är att när priserna vänder ännu mer än de redan gjort, så kommer vi att sälja av de här förvaltningsfastigheterna till pensionskapital eller någon som ska äga den typen av lågavkastande tillgångar. Det vi bygger för, det vi tjänar de riktiga pengarna på, är projektutveckling, det vill säga värdeutvecklingen. Sedan om det realiseras genom att sälja bostadsrätter, äganderätter eller hyresrätter till en pensionsfond är likgiltigt för oss. Det är värdeutvecklingen som är det centrala.
Vi har en bakgrund inom byggsektorn. Vi var entreprenörer. Jag började i liten skala. Det var jag som började renovera badrum själv för över 20 år sedan och från det började vi göra stambyten. Vi var rätt så tidiga med att ta in polsk arbetskraft, inte bara okvalificerad utan även kvalificerad arbetskraft, vilket var någorlunda nytt. Att ta in elektriker och få ett certifikat från Elsäkerhetsverket för en polsk elektriker som inte kan svenska. Vi hade som mest en kvarts miljard i omsättning som entreprenörer med Rota fastighetsbestånd runt om i Stockholm, och parallellt med entreprenörskapet så började vi göra egna projekt. Först i liten skala. Köpte råvindar och byggde om till lägenheter och sedan allt större projekt.
Och sedan in på det som vi gör nu och som vi tidigt såg var den största värdeutvecklingen i att erhålla markanvisningar från kommuner, vilket innebär att man inte behöver ligga ute med pengar, det vill säga tillträda marken och utveckla en produkt som vi tror på. I och med att man kan påverka hur detaljplanen ser ut och sedan få den stora värdeutvecklingen när vi bygger själva och säljer eller behåller och säljer lite senare. Det här projektet som jag visade i början ville jag bara illustrera.
Vi har konsekvent legat på väsentligt högre hyresnivåer än de flesta andra.
Idag har vi förhandlade hyror, inte med den stora Hyresgästföreningen utan med en annan hyresgästförening. Men det är fortfarande förhandlade hyror, det vill säga vi förhandlar med ett kollektiv av hyresgäster. När vi gjorde det här projektet så hade vi inte förhandlade hyror, utan vi satte den hyra som vi trodde att vi kunde få ut. Och den blev inte ifrågasatt av Hyresgästföreningen, som många trodde. Vi gjorde en kalkyl eller tog en kalkylerad risk i att Hyresgästföreningen inte är intresserad av att utmana nyproduktion, utan man är intresserad av att utmana.
Att en hyresgäst i en befintlig lägenhet på Södermalm fortfarande ska betala 6 000 för sin tvåa. Det är där intresset ligger. Så har hyresnivåerna generellt sett legat högt och vi har fått ut högre hyror än vad marknaden förväntade sig i de områden där hyresnivån idag motsvarar en normhyra på mellan 2006 och 2007 kr per kvadratmeter. Området är också lite. Det går i linje med vad vi tror på.
Vi bygger områden som ska tillfredsställa kommunens krav på att det ska vara på en arkitektoniskt hög nivå. Det ska inte se ut som att vi bygger ett nytt miljonprogram, men samtidigt ska det vara produktionsmässigt effektivt. Vår plan med det här var att vi tar fram en detaljplan där vi kan producera det här industriellt och lyckas få det att se varierat ut genom ett optiskt trick, samt att man har sadeltak.
Vänder man husen mot varandra så får man en variation.
Vi har inte plansprängt marken, vi har vindskupor, vi har varierad balkongsättning och olika färger och så där. Men skalar man av taken och balkongerna så är det ett väldigt tråkigt punkthus egentligen. Vi kunde producera det här väldigt effektivt, till och med. Det första huset producerade vi. Det var när strukturen stod klar.
Var det fem månader? En liten film här så att jag kan köra så här i september.
Vi byggde det med sandwichelement och med färdiga modulbadrum som robotklass uppe i Kalix på en fabrik. Ja, det här var i januari. Då hade vi i princip hela huset klart.
Hela området tog tre år att bygga.
746 lägenheter.
Här är ett annat exempel.
Vi köpte en fabrik som ligger nere i Kungsör. Där tillverkar vi lägenhetsmoduler. Så vi kan tillverka i princip färdiga lägenheter under tak i en torr miljö. Lagra upp dem och sedan tillträda marken och bygga själva huset väldigt fort.
Stapla upp alla legomodeller och det är inget särskilt. Det är inte unikt att göra det här eftersom det finns många runt om i världen som gör det, och på många ställen i Sverige kan man också göra det. Det speciella är att få markanvisningar i Stockholm.
I Stockholms kommuner, som har väldigt höga gestaltningskrav, för att kunna driva igenom i riktigt bra lägen.
En produkt som är industriellt producerad.
Det här blev ett projekt som.
Vi fick markanvisning i Täby Park när modulerna placerades på plats.
Det här är ett bra läge.
Täby Park nära galoppfältet.
Station vann årets stadsbyggnadspris i Täby det året, och det är ändå modulproduktion. Det. Är signifikativt för vad vi gör.
Det tog 15 månader att göra. Vi hyrde ut väldigt snabbt. Vi ligger på hyresnivåer idag på 3200. Och en liten anekdot som jag brukar dra just för att visa att i vissa fall går det dåligt för bostäder i Sverige. Men bostäder i Stockholm och hela marknaden för Stockholm skiljer sig väldigt mycket från Sverige som helhet. Sverige. Stockholm. Stockholmsregionen ligger generellt i topp i Europa, räknat på BNP eller BRP, bruttoregionprodukt per capita. Så vill man jämföra Stockholm ska man snarare jämföra Stockholm med Hamburg eller Köpenhamn för den delen, än att jämföra Stockholm och Helsingborg till exempel.
Vi växer också snabbt.
Man hör ibland att Stockholm växer inte längre. Ibland är det dock Stockholms stad man menar.
För egen del tycker jag inte att man flyttar från Stockholm. Man flyttar från Östermalm till Lidingö. Men det är fortfarande inom länet.
Men man har flyttat från staden och Stockholms län fortsätter att öka. Det har ökat. Det ökar mindre nu än vad det gjorde för några år sedan, men det ökar fortfarande.
Det här är ett projekt som vi nyligen har färdigställt och håller på att hyra ut nu. Vi är ute för att hyra ut nu. Det ligger i Rågsved, vilket är lite speciellt eftersom det har en så pass hög hyra i en förort som är klassad som ett utsatt område. Ett litet räkneexempel med en norm. Hyran som vi har satt överensstämmer med de lägenhetstorlekarna. Det är små storlekar. Det är i den här kalkylen det fungerar. Bygger man större lägenheter? Det finns stor efterfrågan, men betalningsviljan slutar någonstans. I Rågsved skulle jag säga att det är väldigt få som är villiga att betala över tjugo miljoner för en lägenhet. Den dyraste lägenheten vi hyr ut är en fyrarummare. Den kostar 20 000 i månaden. Vi förvärvar marken för runt tio. Vi producerar för 45. Inklusive allting. Även finansiella kostnader. Vi landar på en totalkostnad på 55 000 per kvadrat. För det här ger en yield on cost baserat på en driftskostnad på 500 kr per kvadrat på 6,7 %.
Den stora frågan är såklart hur mycket det är värt? Hur mycket kan man sälja det för? För det är det stora för oss. Och det är inte riktigt klart vad man yieldmässigt är villig att betala. Jag har velat hävda att man har en stadig. Konvergerande linjer på avkastningen för bostäder i Stockholmsregionen.
Tidigare så. Den här skalan började 2005 och yielderna för Stockholms innerstad har nästan inte ändrats någonting.
Den är konjunkturoberoende.
Den gick över 2 % ett kort tag under finanskrisen Lehman-kraschen. Sen har den legat ungefär på samma nivå. De andra, närförort och ytterförort, har gått ner och konvergerat. Och vi tror att en normalitet är att man betalar mellan 4,5, kanske upp till 4,75.
Även om det ligger i en förort som Rågsved. Så om man räknar på 475 så skulle det vara här.
Den var värd 78 000 per kvadrat.
Arvid kommer kanske att säga att den inte är det. Men jag tror det bara är en tidsfråga. För jag tror att pensionsfonder ser att man har en fastighet nära en tunnelbanestation.
Man har noll vakanser. Visserligen lite hög omflyttning, men omflyttning behöver inte kosta så mycket så kanske det inte är så dåligt att betala 475 för den.
Och vad som är intressant på senaste tiden är att det har kommit några fall. Det är väl ett fall som liknar Wallenstams i Nacka också.
Över 3000 per kvadrat i normhyra för 84 000 per kvadrat.
Absolut. Det är Nacka och det är en väldigt fin fastighet.
Men vi har inte bara de verifierade avslutade affärerna att gå efter, utan vi får också in diskussioner från potentiella köpare och vi känner att man börjar närma sig de här nivåerna.
Ja, inte 84 kanske, men i Täby skulle jag säga att vi kan sälja för runt 80 000. Eller jag vet att vi har fått in bud för över 80 000 per kvadrat, så jag tror det går mot det. Och ännu lyckligare blir vi såklart om avkastningen går ner ytterligare. Och då har vi en fantastisk utveckling på en fastighet.
Kan ni bara dra lite snabbt hur vi anskaffar projekt? För är det någonting förutom att kunna själva byggtekniska driva en detaljplan så att man får en produkt som är lätt att bygga och också är funktionell. Det vill säga att man för området kan ta ut en maximal hyra och få maximal vinst.
Så är det att välja område baserat på vilket markpris.
Det är troligt att du kan utveckla.
Går det att få igenom detaljplanen? Och det här är en tomt i Solna.
Ligger vid Solnahallen.
Den har figurerat flitigt i media.
Och under flera år.
Och. Det här är inte avsett att peka ut och jag tycker han har gjort fantastiska saker. Men vad det här ledde till var att det råkade vara Park som ägde det. Det ledde till att vi fick. Det blev väldigt mycket uppmärksamhet kring det här. Kommunen gick ut och förklarade om igen att det var en säkerhetsrisk, vilket det ju var.
Det här huset.
Bakgrunden är att tidigare ägaren, Oscar Properties bolag, tog över detaljplanen 2018. Vid något skede tog det slut.
Det här drev arbetet med detaljplanen och man hade rivit fastigheten till hälften. Vad det innebär är att fastigheten eller byggnaden inte var säkrad. Kommunen å sin sida blev förvånad över utvecklingen.
Det blev någon schism. De sade upp detaljplanen och det blev en komplex situation. En väldigt rörig situation som slutade med att den här byggnaden upplevdes som ett riskfyllt projekt.
Det är absolut många väldigt små utvecklare som vill gå in och tycker att det här är en fantastisk möjlighet.
Problemet för dem är att de inte kan få markanvisning från kommunen eller komma överens med bostadsrättsföreningen som ligger intill.
Det här såldes av en konkursförvaltare. Det såg ut så här när jag kom dit förra julen. Det var väldigt bråttom. Det behövde bli sålt och det stod öppna hisschakt. Vi hade tydligen boende i huset också. En uppenbar risk.
Alla ville bara bli av med det, och jag såg att det var en fantastisk möjlighet. Så vi kunde gå in med 150 miljoner snabbt och bara ta över och säkra byggnaden.
Och nu har vi avtal med kommunen och har också.
Tecknat avtal på mer mark i anslutning till projektet, både från Stockholms stad och från en intilliggande bostadsrättsföreningen, och motsvarande för priset som vi betalade.
Så. Baserat på den detaljplan eller det detaljplaneförslag som vi har idag så ligger vi på ett pris på 8000 per BTA.
Och som jämförelse så köpte Alecta från Besqab för 20,00 relativt nära, så vi tror på en stor uppsida i det här. Och hela orsaken till att vi går in i det är att det är hög risk och stökigt. Mindre aktörer vill gärna gå in i det men kan inte få avtal med Stockholms stad.
Större aktörer var förmodligen inte där innan jul och tyckte att man vill inte ta över en fastighet med öppna hisschakt där det kan. Barn kan gå in där under julen och ramla ner, och därför är det viktigt att man har ansvar för säkerheten.
Så här ser kvarteret ut.
Här är ett annat projekt som vi har fått på lite annat sätt.
Det. Det är ett väldigt stort projekt i Botkyrka, och det innehåller dels privat mark eller före detta privat mark, och dels en stor kommunal markanvisning där.
Projektet har pågått sedan 90-talet och ledde till en förgiftad konflikt mellan markägaren, som ägde den här gården som varit familjeägd herrgård i 90 år, och kommunen, där kommunen inte tyckte att det gick att arbeta med markägaren. Markägaren tyckte precis samma sak om kommunen, och kommunens medskick var att det måste vara en professionell aktör som tar över, annars kommer vi inte att driva en detaljplan.
Och då kunde vi gå in, få till ett avtal med markägaren som var i högsta grad personlig och hade i högsta grad personliga krav. Väldigt speciella krav. Flytta byggnaden i efterhand.
Bo kvar. Bygga upp identiska kakelugnar på det nya stället.
Sådana här saker som förmodligen stora bolag går upp till en styrelse med, så säger man nej. Och när vi går till våra jurister med ett sådant avtal, säger de: skriv inte på det här. Det här kommer att bli ett problem. Men ja, vi tror att risken var värd det.
Och tio år senare så har vi en färdig detaljplan.
Två exempel.
Så vi stoppar där.
Tack!