Automatisk översättning: Ursprungligen publicerad på finska 2026-08-30 06:00 GMT. Ge feedback här.

I en ny bloggserie funderar man kring börslivet ur ett bolagsperspektiv

Kostnaderna i anslutning till börslivet debatteras igen. Jag instämmer med många i att en notering är alldeles för dyr i Finland. Däremot anser jag att de direkta kostnaderna för själva noteringen är relativt måttliga i förhållande till fördelarna med en notering, redan i storleksklassen för ett företag som Inderes med en omsättning på 20 miljoner euro.

Eftersom det cirkulerar olika rykten om byråkratispöket kring börslivet bad jag vårt ekonomiteam att gå igenom alla Inderes kostnader för att vara noterade. Jag presenterar resultaten här på helhetsnivå. Som en direkt jämförelse fungerar vi främst för First North-bolag i samma storleksklass. För huvudlistans bolag med marknadsvärden på flera hundra miljoner euro befinner sig kostnaderna i en helt annan storleksklass. Många av kostnaderna för att vara noterad är direkt eller indirekt kopplade till bolagets marknadsvärde och noteringsval (huvudlistan eller First North).

Inderes är noterad på Nasdaq Helsings First North-lista med ett nuvarande marknadsvärde på ungefär 30 miljoner euro. Verksamheten bedrivs i fyra olika länder, antalet anställda är 120, den årliga omsättningen uppgår till 20 miljoner euro och vi tillämpar FAS-bokföring. Som en produktionsanläggning för investerarrelationer satsar vi själva relativt mycket på kommunikation i förhållande till vår storlek, så vissa saker skulle vi också kunna göra med mindre kostnader. Ett zombieföretag som driver börslivet i underhållsläge sparar några tiotusentals euro, men får inga som helst fördelar av att vara noterat.

Direkta kostnader för att vara noterad

Den största delen av kostnaderna utgörs av följande poster i slumpmässig ordning: aktieregister (Euroclear), börsens årsarvode, den för First North-bolag obligatoriska Certified Advisor-rådgivaren samt analystjänster. Dessutom utgörs mindre kostnader av utdelning, tillsynsavgift, verktyg för insynshantering och övriga tillfälliga kostnader. Detta uppgår till en årlig faktura på sammanlagt 113 499 euro.

Vi ”köper” också följande tjänster av oss själva: investor webbsida med full underhållstjänst, evenemangsproduktion och webcast för delårsrapporter, genomförande av ett hybridbolagsstämma, system för publicering av meddelanden samt outsourcing av lagstadgade IR-processer. Om vi lägger till dessa till listpriserna blir det 68 680 euro per år.

Den totala räkningen uppgår således till 182 179 euro. Som en kontrollrunda skickar jag ännu ut meddelanden till några börskollegor för att höra hur stora kostnader de uppskattar att de har. På First North-listan får jag svar från samma prisklass, medan kostnaderna för huvudlistans bolag med marknadsvärden på flera hundra miljoner euro lätt börjar vara dubbelt så stora.

Indirekta kostnader – stadga och struktur eller onödig byråkrati?

Hur är det då med de indirekta kostnaderna för börslivet? Skulle vi kunna driva vårt förvaltningsteam med lättare resurser om vi inte var noterade? En snabb fråga till ekonomidirektören och juristen. Svaret är nej, teamet skulle inte kunna bantas. Inderes sköter ekonomiförvaltning och juridik nästan enbart med interna resurser i ett team på ungefär sex heltidsanställda. Arbetet är visserligen mer krävande och teamets ansvar större, och sannolikt är lönerna i noterade bolag också högre av den anledningen. Enligt min erfarenhet har börslivet på ett bra sätt fört med sig professionalism och struktur till bolagets ekonomiförvaltning.

Bolagets styrelse måste hålla en snäppet högre kaliber, och styrelsearvodena är högre än i onoterade bolag. Vi har en styrelse på sex personer, där alla medlemmar har ett gediget CV och många har omfattande erfarenhet av börsbolag. Om vi vore onoterade skulle vi kunna driva vår styrelse på papperet eller som en kompisklubb för grundarna utan kostnader. Jag anser dock inte att det är motiverat att räkna detta som en kostnad för ett börsbolag, eftersom det knappast skulle leda till en högkvalitativ företagsledning. Som börsbolag har dragkraften vid styrelserekryteringar varit förvånansvärt stark.

Hur är det då med verkställande direktörens och ekonomidirektörens tidsanvändning? Förberedelsen av den finansiella rapporteringen, säkerställandet av förvaltningsstrukturerna, företagets finansieringsarrangemang, kommunikationen kring strategi och ekonomisk utveckling till olika intressenter och i synnerhet ägarna tar tid. I min värld är detta uppgifter som en verkställande direktör och en ekonomidirektör ska sköta oavsett om företaget är noterat eller inte.

Drygt ett år före Inderes notering vilade bolagets administrativa strukturer på en mycket tunn grund och knakade i fogarna, och bolaget saknade till och med en ekonomidirektör. Fokus låg på tillväxt och kundarbete, men avsaknaden av strukturer började bli en flaskhals för tillväxten. Beslutet att notera bolaget tvingade oss att få ordning på de viktiga administrativa strukturer som bolaget ändå borde ha ordnat om tillväxten skulle ske på ett hållbart sätt. Och att vara noterad tvingar oss att hålla dem i skick. Jag medger att vissa inslag i börslivet för med sig byråkrati och att processerna för hantering av insiderinformation inte bara är svettiga utan ofta också otydliga. På det hela taget överväger ändå de positiva erfarenheterna klart.