Hej. Porttelsekreterare Heikkilä. Från Proprios Partners.

Analytiker Vilén från Inderes.

Sauli, vi kom hit till det traditionella stället för att göra den här Heikkilä Vilén, men runt omkring oss har alla bibliotek, rekvisita och allt annat försvunnit. Är läget i Finlands ekonomi nu så dåligt att vi måste börja ta böcker och allt annat till antikvariatet, eller vad handlar det om?

Det hände. Som tur är handlar det inte om det. Det handlar inte heller om att ingen efter AI:ns intrång längre vill läsa böcker. Som tur är beror det inte på det heller. Det var en bra fråga. Som tur är beror det bara på att det hade hänt lite grann. Jag hade klantat till det lite med bokningen, och idag var vår flyttdag för studion till ett annat rum här. Men Tomi var vänlig och byggde en så hör snabbstudio åt oss här för att spela in idag, så ditt besök här går inte till spillo. IPO-marknaden startade med att kvartal ett kom med fem. Skulle jag minnas att det var. Var det månne fem?

Det är nog ganska.

Stort enligt mig. Det stämmer nog, den siffran fick vi igår. Nu när vi spelar in. Det är onsdag idag.

Torsdag, nej onsdag, dagarna blandas ihop. Helt rätt.

Onsdag är rätt svar, och igår hörde vi att Steady Energy meddelade sina planer på att börsnoteras. Det vill säga att den här andra halvans IPO-våg har kommit igång, och åtminstone min uppfattning, allt jag har hört på stan och det jag har förstått, är att det kommer bli livligt. Jag har sagt att tio är fullt möjligt under H2.

Det är ett ganska mastigt paket om man tänker på fem i våras, även om de kom ganska lugnt sedan. Men om det kommer tio är det redan.

Vi har ju redan några avspjälkningar kända från detta. UPM. UPM Metsä och Aspo. Aspo är på gång. Aspos avspjälkning sker officiellt. Dess handel börjar i januari, och jag räknar ändå in detta i årets andra hälft, liksom Valmet. Valmet har ju också meddelat detta. Men Valmet sker ju först senare, liksom detta Stora.

Stora Ensos skog...

Sker senare. Men med andra ord kan vi nu säga att denna nästa IPO-cykel är på väg att komma igång ordentligt, så vi tänkte ta ett sådant här avsnitt, det vill säga en obduktion av den föregående IPO-cykeln. Nu har det gått tillräckligt lång tid för att kunna dra slutgiltiga slutsatser. Det kan man göra nu. Det har trots allt gått ett tag. Den föregående IPO-cykeln är i våra papper. Åren 20 och 21 drogs gränsen dit. Det har nu gått drygt fem år, så efter det finns det inte längre utrymme för bortförklaringar. Visst kan man säga så?

Säger du det? Ja, under ett år kan marknaden ha fel, i små företag till och med två. Ja ja. I viss mån, om man drar ut på det riktigt mycket, tre, när den hittar en väg. Men fem år är en sådan sak att det inte hjälper med förklaringar längre. Så är det. Så är det.

Det är ganska betydande. Men innan vi börjar gå igenom den föregående IPO-cykeln ska vi minnas stämningen lite. Vi befinner oss i året 2021. Det börjar i slutet av 20, när pandemin var som värst. Visst gör det. Jag börjar berätta om stämningen därifrån. En kraftig ekonomisk återhämtning pågår tack vare återhämtningen från pandemin. Vi har historiskt stora statliga stimulanser i bakgrunden. Centralbankernas stimulans räckte inte längre till. Så staterna klev in, det vill säga man skickade pengar till medborgarna. De berömda helikopterpengarna, det var extremt effektiv stimulering av ekonomin när man skickar 1000 dollar till var och en. Folk spenderar i USA. Det var otroligt effektivt. Ekonomin rullade på, ekonomin var glödhet, kan man säga. Det är en tydlig sak därifrån, eller hur? Vad kommer du att tänka på därifrån?

Ekonomin går bra eftersom pandemin väckte en enorm ovisshet och förvirring. Och när man sedan började stimulera märkte man på ett halvår att vi klarade oss väldigt bra. Man har satt enorma summor i rullning. Folk kommer inte åt att besöka någonstans, de sitter på distans eller hemma eller var de nu är. Alla konsumerar därifrån. Och samtidigt hade vi förstås redan varit i en accelererande börsnoteringsboom sedan 18–19. Plötsligt grävde företag och corporate finance fram alla möjliga excelark och tabeller till hösten 20. Att nu är detta fönster öppet. Pengar är gratis. Investerarna har pengar. Och sedan måste man komma ihåg att det fanns en småbolagsfond hos Taaleri. Då skötte jag den tillsammans med Olli Viitikko. Det hade gått väldigt bra för småbolag, bortsett från undantagen den pandemivåren. Sedan gav vi oss in i en riktigt het boom, och kanske fanns det också en sådan tanke att alla hade lite placeringspengar, och pengarna flödade in i småbolagsfonderna den ena efter den andra, och alla ville köpa samma småbolag. När enemissionen kommer är den övertecknad 8–9 gånger, och alla kämpar. Hur mycket får vi nu fem år senare?

Det du sa om småbolagsbubblan hade jag också antecknat för mig själv. Småbolagseufori. Det var en exceptionell tid. Det gick förvisso till stor del bra för småbolagen operationellt i Finland också, men värderingsmultiplarna sköt i höjden ganska kraftigt, och vi såg verkligen mycket kraftiga bubblor där.

Om jag minns rätt noterades 29 bolag på Helsingforsbörsens First North 21. Jag har fått det på känn.

Totalt sett var siffran för de två åren i den storleksordningen. Det var det som jag plockade fram. Var det 33?

O kej, det kan vara totalt.

Jo. De var ju viktade. De var ju verkligen starkt viktade mot ettan.

Och vad annat... Egentligen hann man inte göra så mycket på våren när man lyssnar på följande, följande, följande. Och det här betyder ännu, att när du sätter dig in i ett nytt företag med en mycket snabb tidtabell, så är risken för att kvaliteten, kriterierna och stringensen försämras ganska stor.

Jaa det och ja. En sak som du sa där, pengarna var gratis. Det är en väldigt stor sak som påverkade hela marknadsmiljön. Precis allting då. Coronakrisen var klimaxet när vi klubbade ner räntorna så lågt det bara går, och det var senast det ögonblick då största delen av de sista försvararna av högre räntor kastade in handduken. Den helt rådande ståndpunkten på den tiden var att räntorna skulle förbli på noll för evigt. Jag kan stolt erkänna att jag tillhörde det lägret. Till exempel när det gäller Europa, men inte när det gäller USA. Först var jag inte helt säker på att det i Europa... Som du tyckte var självklart, att det inte kommer några högre räntor till Europa, utan Europa sitter fast i det här för evigt, och marknaden hade i och med detta också ståndpunkten att det är helt okej att diskontera aktier med den extremt låga räntenivån. Och fortfarande, om alternativet är att den tyska statsobligationen inte avkastar någonting, utan du betalar för att äga den, där allting handlas med negativ ränta. Ja, då närmar sig aktiernas multipel oändligheten. Jodå. Så på det sättet, även i efterhand känns det dumt. Det ser ut som en hemsk bubbla där, men i det skede när diskonteringsräntan närmar sig noll, stiger aktievärderingen också exponentiellt. Så är det bara, så går det bara. Och visst hade vi det över hela linjen på den tiden. Visst hade vi en riktigt yster marknad. Visst hade vi det. Visst hade vi det. Om du tänker efter, vi hade allting. Det hade vi. Vi hade kryptobubblan. Då hade vi det här. Alla meme-aktier var heta då. Eller hur? De här Gamestop-grejerna och allt det där var aktuellt då.

Alltså, en så här enorm svallande rörelse överallt och och och. Stämningen i den meningen att att tjäna pengar är jätteenkelt, det går snabbt och lätt.

Javisst. Och nog är det väl knappast en slump att det i en sådan här miljö kommer ut så många börsintroduktioner. Det fanns ju en enorm mängd av dem i USA också, och en enorm mängd SPAC-bolag som aktiverades och börsintroducerades, vilka också är en av ekonomins termometrar. Visst brukar de väl dyka upp vid en viss tidpunkt och så vidare. Och på samma sätt var också introduktionsmarknaden i Finland historiskt het vid den tiden. Och om vi börjar bena ut det här lite, bena ut det här, kanske.

Jag vill ännu säga att nu har förstås alla den tiden i färskt minne, och det är lätt att säga att man borde ha gjort det eller det, men det fanns väldigt många likheter med tidigare toppubblor; att jag tecknar den här emissionen och säljer den den första dagen och sen är jag redan med i nästa. Snabba vinster, snabba vinster, och hela tiden kretsar världen kring det. Och sedan någon gång 21... De stoppade förresten på hösten. Stängdes igen, och efter det vet man att nu blir det inga fler snabba vinster och inga fler emissioner. Eller det kom väl några emissioner, men de kom liksom på sista ångan och de lyckades inte i alla fall. Så det är inte bara något man säger i efterhand. Men så fort det uppstår en sådan här enorm yra och boom där man måste ha bråttom, lönar det sig helt enkelt att vara försiktig.

Just så. Låt oss gå vidare till de här uppgifterna. Gillar du att läsa böcker?

Ja, alltid när jag inte hinner. Fast numera mest tidningar och sociala medier och telefonen. De här, alltså den digitala sidan. Men jag gillar att läsa. Jag gillar att läsa.

Gillar du att läsa skräckböcker?

Ja. Nå. Inte så att det kanske är populärt, men i unga år. I unga år var det så. Särskilt absolut.

Eftersom de här följande, följande siffrorna nu... Som jag räknar upp för dig. Av dem skulle man kunna skriva skräckböcker. I praktiken är de ganska...

Helsingforsbörsens Stephen King, eller vad var det? Är det Steve?

Ja vem som helst. Ganska hemska att läsa, de där föregående. IPO-cykeln. Medianen för aktieavkastningen är över minus 50 %.

Där som median.

Som median, viktat med genomsnittet är det väl runt minus 25. Det är inte riktigt... Det är det inte, men över minus 50. Det är en helt katastrofal siffra. Positiv totalavkastning. Om jag har räknat rätt, i åtta företag, det vill säga ungefär 4... En färdedel har tagit sig till plus. Nu ska man komma ihåg att det här handlar om fem års totalavkastning, utdelningar och allting inräknat. Och sedan har du en stor grupp företag. Faktiskt fler än de som är på plus, som i praktiken har förlorat sitt kapital helt. Det finns en konkurs bland dem också, och sedan finns det sådana vars minus är 99 komma någonting. Så skillnaden till konkurs är ur investerarens synvinkel ganska försumbar vid det här laget. Så vad tänker du om de där siffrorna? Låt oss börja med det.

Väldigt sorgliga siffror. Det är den första reaktionen. Den andra är förstås att det visar att det har kommit med... Ganska mycket sådana antingen i ett tidigt skede befintliga företag, lite som inom venture capital-sidan, och för det andra att deras prissättning har varit ganska fel ute när utvecklingen är sådan. Och kanske som en fjärde sak också det att företagens egna operationer har varit svaga, eftersom ganska många sa att vi är konjunkturberoende. Den här nollräntetiden är inte orsaken. Vi har... Vi har vår egen produkt eller tjänst. Jag minns åtminstone att vi intog en väldigt stark position. Och om man efter fem år ligger på minus 90, så var det inte så – man kan inte enbart skylla på värderingen.

Jo, jag fäster uppmärksamhet vid skillnaden mellan medianen och medeltalet, precis det som du hänvisade till. Att du har en ganska stor grupp av dem som har kraschat totalt. Om man på ett sätt... Vilket ju förstås visar att de företag som har kraschat – vi ska gå igenom dem strax – till stor del är så kallade pre-revenue-bolag, alltså företag som ännu inte har någon egentlig affärsverksamhet, utan det handlar mer om sådant som i praktiken också drar åt det hållet som venture capital-verksamhet. Det finns enstaka bolag med tydlig operationell verksamhet som har kraschat av en eller annan anledning, men i stora drag har det varit just det gänget, och de förvränger ju den här datan helt enormt mycket.

Det är bra för en investerare att ha i åtanke. First... På First North, där kraven är lite lättare och det kommer in bolag i ett tidigt skede, kom det faktiskt in företag i ett tidigt skede och och och. Inom VC-sidan är det ganska typiskt, något kategoriserat, att du har 100, du investerar i 100 företag, ett eller två spränger banken, kanske ett, och sedan är strax under 10 i okej skick. De avkastar något och en hel hop går helt under. De pengarna går förlorade eller så går bolagen i konkurs. Till First North kom lite den typen av företag, men du fick inte de där 100 och du fick inte en enda sådan jackpott som skulle ha skapat det. Det är bra att återigen komma ihåg som investerare att även i yran, hur mycket det än känns som att grannen eller Sauli sa till mig att köp nu snabbt, för nu är det bråttom. Eller framför allt att säljaren sa så. Måttfullhet är en dygd och det lönar sig att fundera på om det här är ett sådant företag eller en sådan bransch att jag är beredd att bära den risken. Och sedan. Ofta är det ju så att det här är en börsintroduktion, det är ett tidigt skede. Man behöver kapital. Om allting börjar gå åt rätt håll.

Det som jag själv lade märke till, det som jag tycker syns när man analyserar datan på företagsnivå, och som har varit ett stort problem enligt mig, var det att eftersom värderingarna ursprungligen var i en så enorm bubbla när man kom in. Om man tittar över hela linjen på den sektorn, finns det ganska få företag som kom in. Så här i efterhand sett, med en så att säga förmånlig värdering. I själva verket finns det... Det finns nog sådana bland dem också. Men sedan att hos väldigt många... Värderingarna var så uppskruvade och har krävt helt enastående prestationer, och därför har situationen varit sådan att även om det finns företag vars operationella prestation har varit helt okej, i bästa fall har de kunnat överträffa sina ekonomiska målsättningar. Så ligger den ändå på minus, eftersom värderingen har varit vad den har varit. När jag tittade på listan på den tiden, varför har ett företag som Merus Power sin omsättning sexfaldigad? De har nått sina finansiella målsättningar. De har presterat riktigt bra och aktiekursen är ändå på minus. Att på ett visst sätt skulle min förväntan ändå vara att om företaget når sina mål och växer väldigt kraftigt och så vidare, så borde du... Tjäna på det, men du har ändå stannat på ganska ordentligt minus, inte så att det är kört, men det är ändå på minus, eller hur? Och på sätt och vis har väl till exempel Lemonsoft också presterat ganska... Inte jättebra, men helt okej. Och kursen är minus 50 % sedan den kom in då. Skall vi. Med SaaS-multiplar som låg på en helt chockerande nivå då, och nu har de förstås dumpats rejält. Men alltså även det, att det är ett företag som ändå har vuxit och lönsamheten är helt okej. Så bara som exempel på att när marknadssituationen var den vi beskrev, den där glödheta, klart överhettade situationen, så leder det till att din prestation... När ribban är satt där uppe, måste prestationen vara helt perfekt för att resultatet ska bli bra, och det gör saken så mycket värre. Om värderingen inte hade varit så uppskruvad skulle den här datan se bättre ut, eftersom då skulle många företag... Det skulle redan hjälpa till här, det är på det sättet. Och sedan, när det kom in mycket, mycket... Det kom in mycket sådant material med väldigt hög risk. De har tillsammans lett till de här siffrorna.

Man måste bara ta upp det här med företag som funderar på en börsintroduktion och tänker på hur vi ska göra det, vad vårt mål är, för även om vi alltid säger – ni säger – att hej, ta det lugnt. Åtminstone säger vi alltid när det dyker upp att vi gillar det. Hellre måttfullt, eftersom det är måttfullt. Måttfull prissättning, måttfull värdering. För en börsintroduktion bör inte vara en exit eller en soptipp eller slutet, utan det är en språngbräda för att nå högre och högre höjder. Och för att du ska komma dit, borde du komma med en sådan värdering att du kan fortsätta den utvecklingen så att dina gamla investerare är nöjda. Nya vill gärna vara med, och då har företaget gjort det det har lovat. Det är betydligt enklare för dem att hålla på. Sedan om du har sökt kapital till en väldigt hög värdering och om verksamheten inte... Om det kapitalet inte räcker till, är det väldigt svårt att söka finansiering nästa gång. Väldigt motigt, och du blir alltmer utspädd och de gamla är ännu mer missnöjda och dina kurser sjunker ännu lägre. Du hamnar i en sådan spiral som är väldigt svår att ta sig ur.

Ja, och den där spiralen leder ju till slut till att du tvingas göra riktigt brutala emissioner och då späds de gamla ägarna bort därifrån. Jo, det där är ju precis det man borde undvika, att hantera förväntningar är i det här fallet utomordentligt viktigt.

Och på så sätt att man hellre säljer det första steget lite billigare eller till ett klart underpris, för man säljer ju inte hela företaget där. Man vill bara komma in på listorna till ett visst belopp och sedan ser fortsättningen annorlunda ut.

Vi går igenom lite, vi går ju inte igenom hela listan och alla bolag, men vi plockar ut några. Vi börjar med topp fem. Jaha, jag ska berätta vilka namn vi har på topp fem. Åtminstone enligt mina beräkningar. Vi har Kreate. Vi har Puuilo, Alexandria, Musti och Kempower. Finns det ett enda namn? Överraskande enligt dig?

Nå, om man hade tänkt så då. Så kanske, kanske. Om man tänker att Kreate är i topp, så var det så. Det är kanske en överraskning, men allas verksamhet har varit... För det första var värderingen, åtminstone för Kreate och... Och varför inte för Alexandria och till viss del säkert även för Kempower, ganska måttlig, och Musti och...

För Kempower var det på sätt och vis så, eftersom de kom in som väldigt små. Ja, visst finns det ett förnuft i det. Det är lite svårt att titta på traditionella mått och berätta, men för Musti var den ju inte heller helt extrem.

Det var det nog inte, och det minns jag. Kreate inte. När jag själv lyssnade sa jag att ert företag verkar bra, men er bransch... Ni är fångar i er branschs multiplikatorer, så det är inget att göra åt. Och ändå kom de och har gjort ett helt utmärkt, systematiskt arbete där. Och i sista skedet naturligtvis även detta datacenterboom. De har väl lyft dem lite till, men i alla fall har de gjort ett systematiskt arbete. Puuilo har ju varit så att trots att det känns som om gränserna borde ha nåtts. Så har det gått alldeles, alldeles utmärkt.

Jo, jag måste nog säga det om de här överraskningarna. De andra namnen i sig, enligt mig, inte så att de där procenten kanske är en korrelation. Nästan tredubblat, gör 300 procent, det stämmer. Det är så. Det är överraskande, men så är det. Men jag måste nog säga att det skulle jag inte ha gjort. När det var dags för börsintroduktionen skulle jag inte ha trott att Alexandria skulle finnas med på den listan. Det tänkte jag inte då när jag tog in den för bevakning. Jag har följt den från första dagen, och det har gått som det har gått. Betydligt bättre än vad jag trodde och tänkte. Och nog är det så att det är... Det har gått väldigt, väldigt bra. De har gjort ett väldigt bra jobb.

Visst har de jobbat. Om man hade måst säga på förhand, skulle man snarare ha gissat på något som hade dragit iväg ordentligt. Ett företag för stora förhoppningar och förväntningar, men som egentligen inte...

Var närmast det. Det kom med en väldigt liten omsättning dessutom. Och sedan så... De första åren gick ju helt sagolikt bra. Sedan har det varit en lugnare period. Och när det gäller Kempower måste man komma ihåg att det ändå är med på den här listan, även om kursen nu är, låt oss säga, ungefär 13 euro medan introduktionspriset... Priset har faktiskt varit... Det var väl något... Det var väl kanske runt sju euro eller något. Så på sätt och vis... Och den var ju uppe på 50 euro däremellan. Det är ändå bra att komma ihåg att den fortfarande finns med på den här listan även efter den episka rasen. Och den är nog närmast just de där stora löftena som de till viss del också har infriat. Det var bara det att marknadens förväntningar skenade iväg för mycket efter det. Men en sak som fångade mitt intresse när jag tittade på tre av de här fem var att de förts in av private equity-investerare.

Det är ganska...

Av dem är Kreate, Puuilo och Musti helt rena bolag som förts in av private equity-investerare. Och i Alexandria var den näst största ägaren private equity-investeraren Sentica på den tiden. Men storägare är förstås Onvest. Och Sonia Kukan igen, det räknas förstås inte direkt till det, enligt mig. Kempower kom då in via en familjeägd portfölj, men tre bolag kom via private equity. Ofta kritiseras det ju för att börsen för private equity är lite... Använder man ordet kyrkogård, att man dumpar överprisade bolag där? Nå, i dem alla hade det lönat sig för private equity att behålla dem först. Jo, skämtsamt sagt, eller hur?

Om jag nu minns rätt åtminstone, så i Kreate och... Även i Puuilo behöll de dem ganska länge. Så att det var bara en del av... Vadå? Hur de börsnoterade dem, så fortsättningen visar ju bara att grundarbetet har gjorts väl där. Och man måste nog lyfta på hatten för dem i det avseendet. Och vanligtvis i investerarminnet klarar private equity-investerare av att introducera företag som fortsätter att utvecklas väl, och trots att private equity-investeraren har varit med kan man titta på bolag från dem även i fortsättningen om de lanserar dem med en mycket positiv stämpel. Så i det avseendet kan man inte kategoriskt hävda att en börsnotering är överprissatt bara för att den kommer från en private equity-investerare, och det här är enligt mig ett bra konstaterande om att det lönar sig att titta närmare på dem.

Kanske inte en private equity-investerare. Jag skulle kanske fästa uppmärksamhet vid att om en private equity-investerare i grunden har gjort sitt jobb väl, så för den in ett bra företag, eftersom det borde vara lyckat att göra det. Ett bra företag. Ja, visst. Men sedan det... Där risken ligger är att private equity-investeraren vill ha en exit. Dess uppgift är att maximera sitt eget exitpris, vilket innebär en risk för att man betalar för mycket. Det är den större risken, men att man som utbyte ändå får... Jo, man kan få det. Man borde nog få en god möjlighet att få ett bra företag ändå. Men det är den risk som private equity-investering innebär. Om man funderar på vad som annars förenar de här toppbolagen, så förenas de verkligen av... Det är ganska självklart, men en utmärkt operationell prestation. I praktiken alla, med undantag för Kempower. När de kom in på listan har de alla haft en mycket tydlig befintlig affärsverksamhet. Bevisligen lönsam. En bra historik, eller hur? Det finns alltså, eller åtminstone någon historik, för Alexandria hade ju också en helt ok historik då. Så det är det som är det gemensamma, att de här företagen har varit ganska mogna, med undantag för Kempower. Som då var... ett företag som gick från en liten början till att bli stort på en gång. Men det som är gemensamt för dem är att de har varit... Om vi återvänder till den tidigare riskprofilen vi pratade om, så har allas riskprofil, med undantag för Kempower, varit ganska måttlig.

Den har varit ganska måttlig. Med tanke på att affärsverksamheten har varit... Det har ändå funnits omsättning, det har funnits vinst, det har varit som en helt ok affärsverksamhet redan tidigare. Det är ganska tydligt att se.

Så visst fanns det vissa likheter, men med samma specifikationer hittar man förstås även på minussidan bolag som förts in av private equity-investerare och som har haft en bra historik och en god utveckling. En bra utveckling finns att hitta där. Även om till exempel Sidewise är minus 70 procent eller så. Så det är inte helt... Man kan alltså inte generalisera, utan det understryker bara att man med ett öppet sinne måste titta på dem, kika på den andra änden av tunnan, eller brunnen, och titta efter. Jag samlade ihop de här nio bottnarna som enligt mina beräkningar var de som avkastat sämst. De är inte i ordning, men vi har namn som Fifax, Bioretec, Spinnova, Nightingale, eEquity, Modulight, Betolar, Inission och Duel.

Inte riktigt alla, men eftersom Duel inte är det, så nästan alla andra är mer eller mindre startup-liknande företag i ett tidigt skede med stora, stora drömmar och stora, stora marknader.

Höga, höga målsättningar som sätts upp.

Målsättningar. På pappret en helt ok produkt eller innovation från början, men kommersialiseringen har på fem år i praktiken inte lyckats alls. Javisst.

Så är det. Som en liten parentes kan jag för övrigt nämna Duel som jag nämnde – Duel kom också via en private equity-investerare. Precis, det stämmer, de hade en bra historik och så vidare. Och det var verkligen en serieförvärvsmodell, så det hör också till den kategorin som inte...

Men det var inte en sådan enskild innovation som...

Nej, utan där var det bevisat, men de... Man körde bara väldigt brutalt in i väggen på grund av skuldtyngden.

Men kanske, kanske en sådan observation om de här. Faktum är att eftersom, tja, jag höll på med Spinnova hösten 21 så kom ganska många under hösten 21, för jag har åtminstone inte hört talas om särskilt många av dem. Eller kanske Spin Innovat kom på våren, men men. Rätt så många andra kom nog med i den där slutskedets yra.

Och nog liksom, ja, precis det, just enligt mig den förenande faktorn i de här, som du sa, för det stora flertalet är att det rör sig om sådant som är i ett mycket tidigt skede och vars riskprofil är hög.

High risk, high profit om det förverkligas.

Jaha, jaha, precis så. Och här är det enligt mig också viktigt att förstå att förväntningsvärdet ju inte heller är att alla dessa skulle vara det. Nog visste väl var och en, säkert i stort sett varje investerare då, att om du skulle få den här korgen med nio företag och gjort den korgen, så går inte nio av nio genom taket. På den visste du att det skulle komma krascher. Nog visste du säkert att det skulle komma flera krascher. Men starten förstås, att någon, någon, någon ger sig av därifrån och visst fanns det nu säkert de här i praktiken nästan totala kapitalförluster, alltså antagligen mer än vad investerarna kanske hade tänkt sig från början. Sedan har de här varit ganska våldsamma. Våldsamma.

Kanske. Kanske. På det sättet kan man trösta sig med att åtminstone en del av de emissionerna var betydligt övertecknade. Så åtminstone fick inte privatspararna någon särskilt stor allokering i dem. Nej, med absoluta pengar gick det inte åt mycket, men men. Men faktum är att nog. Nog uppnåddes inte målen och det känns på något sätt som att om man lyssnade, sälj eller har lyssnat på produkterna i ett eller annat skede, så var produkterna i sig väl ganska tekniskt okej, men kommersialiseringen har nog inte lyckats.

Alltså nog har de här, ja.

I stor skala.

Alltså för de flesta av de här företagen är det som har hänt att du alltså inte har nått målen. I praktiken har ingen av dem nått ditt mål. Det har varit så högt att ingen har kommit i närheten av dem. Och precis så, det du sa, kommersialiseringen har tagit betydligt längre tid och sedan har det i värsta fall lett till att du har varit tvungen att finansiera det på nytt flera gånger i ett eller annat skede. Den finansieringen. Investerarna konstaterar att nu räcker det och efter det tvingas du göra emissionen mot din vilja, vilket i sin tur leder till att priset, att de gamla ägarna i praktiken sopas bort. Så här har det ju gått, att det är de. Det går verkligen inte till så att marknaden nödvändigtvis ser på den här första emissionen på det sättet. Utan till en viss grad ger man väl chanser och vid någon punkt är förtroendekapitalet förbrukat och då tar det bara slut i praktiken. Det vill jag också säga att dessa, inte heller många av dem. Jo, många av dem har handlats efter börsintroduktionen och även varit på betydligt högre nivåer. Det innebär också att om man har varit med i IPO:n har många faktiskt lyckats ta sig ur dem. Därefter handlades det. En del av de här, Modulight och Spinnova och andra, mångdubblades väl till och med därefter innan man sedan till slut rörde sig åt ett annat håll. Men ja, det är så att när man klart jämför toppen och botten här, så ser man nog risknivån och man ser den nog. Man kan helt enkelt skilja dem åt. Och tja. När man tittar på cykeln är det ju ganska uppenbart med de där siffrorna. Alltså den genomsnittliga aktieavkastningen minus 50 över. Och det här, förlåt, medianen och medeltalet också där runt två och fem, det är inte viktat. Om det är viktat ser det som tur är lite bättre ut igen, men om man ser på medeltalet är det 20,25. Så nog har det lämnat en dålig smak, helt med rätta, eller hur?

Det har det, och det ska det och och och. Tanken att jag inte. Inte intresserad, inte och och det är detta. Det är förstås bra att fundera på företagen, att varje företag som kommer. Investerare har sådana här historier från fem år sedan då det skulle gå si och så och de har ganska dåliga erfarenheter, så man behöver inte undra över att alla inte slits ur händerna till vilket pris som helst. Att hur bra idéerna än är, så är världen alltid ny och i världen lär man sig alltid och företagen lär sig också. Och investerare lär sig. Det vill säga, man ska inte heller fastna i det att 21 då det kom dåliga, att allt härifrån framåt är dåligt, så ska man inte tänka.

Jo, alltså Joseph, cykeln var för het då, vi kom med för höga värderingar och världsläget var sådant. Men visst såg jag annorlunda på det. Jag vill nog fortsätta lite på ditt spår och betona att världen faktiskt har förändrats ganska mycket efter 22. Om du tänker efter, Rysslands anfall mot Ukraina, energikrisen som följde på det, Finlands ekonomiska djupdykning. Javisst. Som den viktigaste faktorn antagligen uppgången i räntenivån. Vi levde i en värld med nollräntor där vi trodde att vi skulle göra det för evigt och politikerna berättade för oss att pengar inte kostar någonting och.

Nu är vi i en helt annan värld.

Nu var tre månaders euribor senast på 3,3 och riktningen är väl fortfarande uppåt. Och räntenivån har alltså återvänt med dunder och brak och den riskfria räntan är tillbaka. Det är en bra sak att den är det. Men visst är det ett exempel. Nu tar vi till exempel Toivo Group, ni var ett bostadsinvesteringsbolag. Er verksamhetsmodell var ganska intressant, men om jag minns rätt har ni också fram till nu varit.

Åtminstone.

Där.

Då var det, det var det. Det var en av de sista som antagligen gjordes med dem.

De hade enligt mig en riktigt bra historia, men bostadsinvesteringscaset har nog förändrats lite. Räntorna går från noll till tre procent där emellan var vi ännu högre. Det är också så att världen faktiskt har förändrats. Och nog har de externa faktorerna på vissa casen tagit bort grunden ganska väsentligt. Och sedan anser jag att det är helt rimligt att också fråga, när man går igenom de här, att i vilka cases hur mycket det till exempel är företagets fel om räntenivån nu har blivit dramatiskt högre. Men borde företaget 21 ha vetat att om ett år är euriborn 4 procent? Att nä, så fungerar det ju förstås inte heller. Världen har ju påverkat det här, att om inga av de här sakerna. Om det hade hänt att räntorna hade stigit mycket mer måttligt och det inte hade blivit något. Om vi inte hade haft krig i Europa och så vidare, skulle den datan säkert se lite bättre ut, trots allt se bättre ut. Men sedan en annan fråga som jag funderar på? Vad jag funderar på när jag gick igenom de här uppgifterna, så när det finns en dålig eftersmak hos investerarna från den föregående cykeln, utan tvekan. Så ska det vara. Men det som du nämnde om VC-investeringar tidigare, att där placerar man 10 kuponger och sedan en lott av dem. En vinnare, 9 vinner ingenting. Vad anser du? Hur skulle vi tänka nu och skulle investerarnas stämning vara annorlunda om en av de här högriskcasen hade lyckats stort, om vi tänker oss att en av dem, oavsett om det var Betolar, Spinnova eller vad som helst, faktiskt hade tagit ordentlig fart. Marknadsvärdet skulle vara miljarder nu, skulle vi tänka annorlunda då?

Helt säkert skulle vi göra det, för visst finns det ju inom private equity. Nog cirkulerar woltarna och Wolt och Supercell och den typen av bolag i rubrikerna, men där finns en hel hop företag som inte cirkulerar i dem, inte når.

Dit.

Medianen. Javisst och och. Det skulle vara precis samma fenomen här om ens ett av dem hade slagit igenom ordentligt. Det vill säga det skulle ha blivit ett miljardföretag och det skulle ha gjort den resan på First North. Och jag garanterar att det företagets ledning skulle sola sig i media och överallt annars som en sann hjältesaga. Att helt säkert.

Det tror jag också. Jag tror också att tankesättet skulle vara ett annat och narrativet därefter också lättare på det sättet att hej, du måste hitta den där enda katten bland de här, att här är det tio till ett. Att man bara måste kunna hitta den enda, att diskussionen skulle vara så här och sedan skulle de som hittat den ge råd där.

Hur.

De hittar till alla.

Till andra, vad jag fäste uppmärksamhet vid här och så vidare.

Men på det sättet naturligtvis alltså det, att det är intressant att på ett sätt också fundera på det, att tänk om någon av dem faktiskt hade infriat sina löften stort. [1] Att antagligen av de här i ett tidigt skede så var Igen Power antagligen närmast, att de ändå tog sig till nästa nivå och så vidare.

Det var uppe i ungefär tre miljarder i marknadsvärde.

Den där besökaren. Alltså ja ja, och det gick ju lite, lite, lite överstyr redan, men de levererade ändå, de levererade. De första finansiella målsättningarna infriades hur lätt som helst. Sedan har de efterföljande blivit ogjorda. Men i sig en IPO. De tidiga löftena har ju levererats hela vägen. Om vi funderar lite på lärdomar nu när den här nästa cykeln drar igång. Vad investerarna borde tänka på, så slänger jag en till datapunkt på bordet. Av de där drygt trettio företagen. 25 procent, det vill säga vart fjärde, har i stort sett nått sina finansiella målsättningar till viss del. Jag tittade så att om det är sådana kvalitativa målsättningar som jag med gott samvete kan säga har uppnåtts. Ja, det var ungefär 20 procent som hade nått dit om man såg lite, lite, lite, lite på det. Vi tittar, du vet, lite på om de är godkända nog. Man kan ändå säga att de är i samma bollplank, medan drygt hälften inte har nått fram. Och där är en stor del så att målsättningarna är där uppe och vi är här nere, så det är inte ens nära. Så vad tänker du om det förhållandet? Finns det något korn av visdom i det?

Nå inte. Inte är väl det enligt mig, med tanke på att det rör sig om små bolag och med tanke på förändringen i miljön, inte är det väl enligt mig särskilt dåligt. Alltså när man ser på företagsnivå så låter det för mig ganska rimligt med tanke på den omgivande världen, att det som det åtminstone åstadkommer är att alla bolag inte är helt och hållet odugliga investeringsobjekt, när ungefär en fjärdedel lyckas. Så är det. Det är min första känsla.

Ja, enligt mig är den här datan inte alls så tokig, för om man på ett vis skulle korrigera den – vilket man ju inte kan göra på det här sättet – men om man från den här datan tog bort de där företagen med superhög risk vars målsättningar. Snarare är visioner om att nå en miljard i omsättning då och då. De är ju bara bra gissningar, så om man tog bort de som har en bevisad operationell verksamhet och vissa målsättningar därtill, så har faktiskt en ganska anständig procentsats av den gruppen nått sina målsättningar. Det är faktiskt till och med ganska. Det är till och med så att det är lite högre än vad jag ursprungligen hade trott, för i regel är det väldigt svårt att nå upp till sina målsättningar. Men men. Det här understryker enligt mig samtidigt det som vi sa tidigare, att även om man har nått dem syns det inte nödvändigtvis i plånboken. Det syns. Det kan ändå vara en minusrader i portföljen eftersom värderingen där har varit så brutal. Så är det. Det här berättar bara om det. Men kanske det, kanske visdomen. Lärdomen i det är enligt mig den att. Liksom om ett bolags verksamhet fortfarande är under uppbyggnad och det inte har någon omsättning än. Målet är hundratals eller hundratals miljoner eller miljarder. Vad omsättningen än må vara, så är det ganska svårt att nå upp till dem. Det anar och vet nog var och en att det är ganska svårt och det är helt enkelt bäst. Det är. Det är bara en gissning. Medan å andra sidan om det rör sig om en operationell affärsverksamhet med en lång historik, och de säger att hej, vi siktar på. Vi har nu nått 30 miljoner i omsättning. Vi siktar på 60 miljoner om fem år, så finns det en ganska god chans att. Vi når dit ändå, så det är. Det är nog minst 50/50. Man når dit trots allt. Det lönar sig alltid att komma ihåg gällande dessa målsättningar vad de är byggda på, de är byggda på. Och nog låter målsättningarna ofta ganska utopiska. Det gör vi ju ofta då och då. Det gör man, och i stället för att ett bolag inte har några målsättningar alls. Åtminstone anser jag att man nog bör ge några målsättningar som ger en viss indikation, men nog lönar det sig att ta dem med en stor nypa salt, eller hur?

Och ett mål är något annat än en uppnådd situation, det vill säga vad som är realistiskt. Ett mål är alltid lite grand svävande i det blå, som man i utgångsläget strävar mot. Men nu tror jag att i år, precis som du sa, om vi fick fem, ser det här ut som ekonomiläget. Finland håller på att återhämta sig. Börsen har gått bra. Pengar har kommit till investerarna och många företag har fått vänta i farstun i ganska många kvartal eller till och med år. Så vi kommer att få se mycket i höst. Det vill säga vi inleder nu den där IPO-cykeln. Och. Förr har det alltid varit så att i ett initialt skede kommer det ganska bra bolag, tills kvaliteten börjar sjunka lite grann, och jag kan inte riktigt säga ännu eftersom jag inte känner till mycket mer än de som har berättat om uppdelningar. Och av de bolagen kan man redan se vad som kommer att erbjudas. Men men av de här nya. Så. Vilka saker fäster man uppmärksamhet vid? Utan tvekan det som bolaget gör. Det är en bra sak. Att försöka förstå så mycket som möjligt och hur realistiskt det är att nå de målsättningar de anger. Och sedan anser jag att det väsentliga är att om man ger sig på bolag med verkligt höga tillväxtförväntningar, så måste den tillväxten infinna sig. Nej, det räcker inte med att den kommer nästa kvartal eller att den skjuts upp eller något liknande, utan den måste komma. Så är det. Det är en förutsättning för att det ska vara värt att fortsätta. Och om det rör sig om mer statiska, måttligt växande bolag som redan gör ett ganska bra resultat, är de förstås trevligare att äga, eftersom man då helt enkelt ser till att de drar nytta av alla fördelar med en börsnotering. De har nya ägare, de vågar ta större risker, de söker nya marknader och så vidare.

Ja, jag håller med fullständigt om det. Jag tror att den här första vågen här, precis som det har varit förr, brukar det bli. Materialet är i genomsnitt ganska högkvalitativt. Så är det ju, att det försämras så småningom. Om marknaden hettar till och det kommer in lite modigare berättelser för att pröva lyckan. Och det är det inte. Och det är inte det. Eller jag vet inte vad du tycker, men nog anser jag fortfarande. Nog får man väl komma till börsen i sig. Nog får man väl komma till börsen, eller hur? Det är väl ändå. Det är väl inget fel med det. Och sedan. Bara de. Bara det. Så länge man är ärlig med berättelsen, är realistisk och ärlig och så vidare, så nog får man komma hit. Och den typen av investerare som söker väldigt hög risk, börsen är väl i sig, eller hur? Det är ju det här som vi har ropat efter i Finland länge, att vi har för lite finansiering för tillväxtföretag och så vidare. Så det här är ju ett tillväxtföretag, den här gruppen som vi nyss kritiserade lite, så det är ju äkta tillväxtföretagspengar. Det som också förenade den stora delen av den gruppen var det. De sökte äkta tillväxtro. Ja, det var bara det att fallen av en eller annan anledning inte materialiserades, men man sökte tillväxtkapital för stora.

Och.

Man försökte göra stora grejer.

Det gick till företagen själv, så visst användes de pengarna till att utvidga företagets verksamhet och göra tillväxtprojekt. [1] Nej, det gick inte till gamla säljare.

Och försökte göra den där nästa Moomin, eller hur? Egentligen stora grejer i den meningen att jag absolut tycker att sådana bolag. Liksom överhuvudtaget även bolag i ett ganska tidigt skede. Visst kan de komma till börsen.

Och om vi fick någon stor framgång därifrån, skulle vi efter det konstatera att man också kan växa avsevärt på börsen. Och sedan måste man. Jag ska aldrig underskatta när man talar om kapitalförsörjning, utan omstruktureringen av ägarkretsen. Det vill säga att från ett fåtal ägare går man över till ett diversifierat ägande där några få kanske får en viss ekonomisk trygghet så att de vågar ta risker, för nya marknader innebär alltid risker och det krävs av dig eftersom allt inte går på räls, och när ägarkretsen är diversifierad har de alla förhoppningsvis en egen risk som inte är så stor, men man vågar ta den risken och gå vidare. Det handlar ju ofta om att det alltid är trevligt att ha det i likvid form, där man konstaterar att man vill ta ut sina pengar ur det här bolaget nu, så är det möjligt till det givna priset. Om det är det minsta likvidt. Det finns många värdepapper som man inte får ut pengar från även om man skulle vilja. Och likviditet och öppen handel måste man tillskriva ett visst värde. Det är. Det är dock ett bra objektivet mått som vi bör sträva efter, det vill säga börsen absolut. Enligt mig har den mycket som är bra, även om den innebär arbete och vissa regleringsförpliktelser, men den erbjuder också ganska många möjligheter.

Absolut. Och om man funderar vidare på de där lärdomarna från den cykeln, så visst. Det vill säga att värderingen spelar roll och då levde vi. Vi levde i en era där värderingen var helt sekundär. Det kunde vara ett bra bolag, men värderingen var helt uppskruvad.

Om tio år gör man någonting, räknar på modeller, nej. Det vill säga. Och det kan hända att åtminstone jag och Olli har fått ett rykte om att vara för snåla, att vi alltid vill få det billigt. Men vår fördel är andelsägarnas fördel och vi vill stå för den. Eftersom vi inte känner till bolagets historia och inte vet. Så utgår vi hellre från att vi har åtminstone någon trygghet och det är värderingen i jämförelse med de bolag vi redan känner till, som vi kan köpa på börsen varje dag.

En billig värdering är ju en av investerarens bästa tryggheter, det man har, nu är det förstås bäst med en bra affärsverksamhet, men nog är det väl så. Alltså nog kan man sänka sin egen riskprofil med det, i synnerhet i branscher där man på ett förnuftigt sätt kan fastställa värderingen, i sådana här mognare verksamheter. Det är väl så att i de här, de här liksom när vi går till VC-sidans bolag, där är företagets motiverade värde hundra eller två eller 350 miljoner? Sedan är det. Då blir det liksom.

Om man nu tar.

Till exempel.

Kempower ja Puuilo och även Alexandria, alla kom de till börsen med en låg värdering och har presterat helt okej. Och ägarna har fått mer eftersom båda har vunnit. De har utvecklats på ett sådant sätt i det avseendet, att både värderingen och affärsområdet har mött varandra.

Ja, visst. Och visst, om någon beslutsfattare i ett bolag som noteras tittar på det här, så tycker jag att det absoluta rådet i den riktningen är – och jag upprepar det som sades tidigare där i början – att en notering är fel ställe att maximera värderingen. Du driver in dig själv i en riktigt dådig hörnet, om du skjuter upp värderingen i taket, samtidigt driver upp förväntningarna och sedan, även om du presterar helt okej, så räcker det knappast. Då blir slutresultatet att din aktiekurs sjunker, sjunker, sjunker, din investerarskara glesnar, investerarintresset tonas ner och investerarna blir besvikna. Därefter hamnar du så småningom i en sådan grop där investerarna inte riktigt är intresserade av dig. Och sedan kommer man upp ur den gropen på ett enda sätt. Det är genom en utmärkt operationell prestation. Det tar tid. När man å andra sidan gör det så att man sätter en förnuftig värdering, gör det goda jobbet och sätter en värdering som tål mindre besvikelser om det visar sig att nästa kvartal inte blir som tänkt. Den affären kom inte som det var tänkt. Eller nästa år uppstår ett litet hicka, så tål den det. Därefter är investerarna nöjda. Historien rullar vidare och alla är nöjda. Sådan är den. Man kan ändå gräva en överraskande stor grop åt sig själv vid en notering.

Och sedan, sedan, öh. Om man tänker ur ett investerarperspektiv är nya bolag alltid intressanta. Förhoppningsvis har de något nytt att tillföra. De har klara ögon och ett öppet sinne – eller hög panna – och kan ha höga målsättningar, och någon av dem kan till och med lyckas. Det vill säga att det alltid är möjligt, och i det avseendet lönar det sig ändå att hålla fast vid en investerares grundläggande nyfikenhet, så att man alltid bör ge en chans och inte per automatik bara såga dem. Och en investerare har ju sin egen strategi. Vissa deltar i börsintroduktioner och säljer dem genast på första dagen. De tar bara snabba vinster, medan vissa stannar kvar lite längre för att titta. Då är det bra att följa upp om det har uppfyllt några av förväntningarna, och ibland lyckas det och ibland kommer det tydliga besvikelser. Kanske lönar det sig inte att satsa alla pengar direkt i det första skedet och slå fast att det här är en bombsäker grej, eftersom det inte finns några sådana, utan när man har färdats en lite längre väg tillsammans ser man var man står.

Absolut. Absolut. Javisst. Ja och nej. Låt oss nu hoppas att detta. Att marknaden. Alltså helt uppriktigt. Jag anser nog fortfarande. Det finns alla tecken på att om bara den här världen håller ihop nu, så att det inte uppstår någon riktigt stor chock, så kommer det att komma ut saker därifrån, och det sägs att det står folk i tamburen. Det har man talat om länge. Redan länge har det sagts att det finns mycket folk där, och helt uppriktigt, så som jag också har talat om i många av våra videor, var det som var riktigt bra i den föregående cykeln att bolagen fann börsen som kapitalkanal. Helsingforsbörsen växte ju inte särskilt mycket dessförinnan och så vidare. Eftersom börsen fortfarande var en ganska sällan använd kanal för oss, blev börsanvändningen som kapitalanskaffningskanal vanligare, eftersom vi i Finland inte har alls för mycket eget kapital att tillgå. Och nu, när den här nya cykeln sätter igång, bevisar det enligt mig det påståendet. Jag tror att vi kommer att få se det bekräftas när det kommer fler bolag. Vi har ju haft ett par tysta år där, och de har varit. Det har till stor del berott på de här externa faktorerna. När räntorna har skjutit i taket och Helsingforsbörsen inte var populär och så vidare, så har dessa bromsar äntligen försvunnit därifrån.

Så är det, och kanske, kanske det här. Till slut ännu en påminnelse om att Finlands ekonomi och det här ekosystemet behöver en lämplig börs, nya bolag, nya aktörer dit och. Och när det ibland har verkat i offentligheten som om allt sker på den unoterade sidan, så behöver också private equity exit-platser där de har varit i lite knipa för att resan ska kunna fortsätta till nästa generation, de behöver det. Det är alltså inte antingen eller, att man bara investerar på den unoterade sidan, utan det är både och, båda behöver varandra och Finlands kapitalmarknad behöver en bra noterad marknad och visst söks det tillväxtbolag där då via private equity-marknaden eller venture capital-marknaden. Man söker bolag i ett ganska tidigt skede därifrån, men vi behöver båda, börsen. Börsen är en utmärkt kanal för ett företag när det gäller tillförlitlighet, visibilitet och risktagande. Och sedan måste man alltid komma ihåg det som har tjatats om oändligt mycket, att om börsen tillåts tyna bort, kan den inte återupplivas med något statligt påbud om att börja investera, det. Det här är ren marknadsekonomi i den the meningen att man kommer till börsen om det finns intressanta objekt där och drar igång. Idag är alla världens börser öppnare än någonsin tidigare för den finländska investeraren, vilket innebär att konkurrensen också finns någon annanstans än på Helsingforsbörsen.

Hur då ännu? Ja, det där var utmärkt. Utmärkt. Jag skriver under varje ord. Alltså utmärkt. Ett utmärkt försvarstal för Helsingforsbörsen.

Och jag jobbar inte ens på börsen.

Skulle inte – jag menar bara att det inte är någon reklam betald av börsen ens, men ni får gärna använda den om ni vill. Men hur är det nu när den här cykeln kommer och vi gör en till video om fem år? I anslutning till detta reder vi åter ut denna cykel från början till slut. Hur stor risk anser du att det finns att vi även i den videon konstaterar att stämningen på marknaden förresten var lite het igen då? Ser du samma tecken? Jo, varje uppgångsmarknad och yra är unik, men ser du en risk för att vi befinner oss i en sådan yra som man bara märker i efterhand?

Nå, med hänvisning till det vi har talat om i höst gällande småbolag och deras värdering, så ser jag inte det där.

Det finns ingen bubbla där. Det kan vi vara överens om och.

En bubbla och och och. Om ett företag ligger under en miljard eller något liknande, hör det till den här småbolagskategorin. Och då kan man alltid säga att varför skulle jag betala dubbelt för ditt företag, eftersom jag bara säger det för att det borde finnas här. Inte är det. Det tvingas andas och leva på marknadens villkor. Och eftersom småbolagen befinner sig i den djupt dalande situation som de gör, ser jag faktiskt ingen bubbla där. Nej, jag tror att åtminstone. Det finns privata investerare, men de professionella investerarna har åtminstone. Minnesbilden finns kvar. Det är ju bara fem år sedan, så minnesbilden kräver nog 15 år. 10 år åtminstone innan nästa fas kommer där vi åter dras med. Yran kan finnas någon annanstans, men den finns inte nödvändigtvis just i dessa IPO-bolag. Och detta betyder inte att varje bolag som noteras flyger iväg. Men de har ju varit ganska anspråkslösa. Själva utvecklingen som har skett hittills. Så jag förväntar mig nog att det kan komma till och med en bättre utveckling. Än vad det har varit hittills?

Ja, alltså jag gör det inte heller, jag ser det inte. Alltså vi har ju. Alltså vi har ju en yra på gång. Om vi tittar på den amerikanska teknikbörsen, till exempel allt som rör AI, har vi värderingar som är verkligt höga och. Där finns det. Den utvecklingen pågår där, och jag ser det som möjligt att från den här utvecklingen. Från denna utveckling. På ett sätt. Om du hör under det paraplyet, kan du föra det till Helsingforsbörsen också. Hit kan det komma grejer med sådant som har plockats därifrån. Om du har en tillräckligt het historia och sedan säljs in på börsen med EV/Sales-multiplar på 100, är det möjligt och så vidare, men ribban är verkligen högt satt på den sidan också, att du faktiskt måste ha en riktigt, riktigt bra historia. Du kan inte komma med något halvdant.

Man måste redan ha en kundbas och sådana kundgrupper som faktiskt är beredda att köpa. Helt klart.

Toppen alltid. Så är det, det, det. Och sedan å andra sidan, när vi går in på det här, på affärsområdena, helt vanliga affärsområden. Så att säga sådana som gör vinst och så vidare. Att man där jämför med grupper vars värderingar inte är särskilt höga. Så nog finns det där. Och visst är det så att en euribor över tre procent är en ganska bra broms för en allmän överhettning på marknaden. Visst är det så. När varje analytiker tvingas höja diskonteringsräntan där, så visst gör det det. Det sätter ändå lite is i hatten, så på det sättet är jag ganska hoppfull. Även om Helsingforsbörsen har stigit bra och så vidare, så är börsens värdering helt okej som helhet. Räntan håller ändå på ett sätt en broms på det hela. Nej. Nej, nej, nej, nej. Jag skulle bli mycket förvånad om vi i vår video om fem år återigen diskuterade hur den cykeln var, att det var en sådan cykel då värderingarna var i en bubbla. Det vi kan diskutera är om det som kommit ut har varit av mycket svag kvalitet, det är möjligt.

Javisst, exakt så.

Vi hoppas förstås att det är av riktigt god kvalitet.

Om man skulle göra en sådan jämförelse att om 2021. Ribban för noteringar sänktes till golvnivå, den fanns inte alls. Den rullade över lätt, men nu har den höjts igen. Åtminstone märker vi att vi lyssnar ganska noga och ganska kritiskt. Och jag lånar fortfarande Olli här: vi är inte tvingade att delta i en enda emission. Ingen tvingar oss till det. Vi har redan en position, så när ett nytt bolag kommer tar det lite plats från ett gammalt, eftersom vi då måste fundera på vad vi ska göra. Och vi har ändå för närvarande, särskilt i den lägre änden, ganska många ganska attraktiva case i värderingen, så den måste vara så attraktiv att. Med andra ord har ribban nu satts mycket, mycket högre än vad den var 2021, och det är en bra sak att investerarnas ribba och kravnivå är mycket högre.

Och det är i synnerhet räntenivå som har höjt den ribban. Det är det verkligen. Visst är det så, det har ECB:s kontor i Frankfurt höjt den till, och det är bra så. Men hej, vi ser med spänning fram emot IPO-cykeln. Det är verkligen roligt att det kommer bolag. Det är jättefint att det kommer. Det blir en spännande höst. Vi får se vad den slutliga siffran blir. Men visst, jag skulle inte bli förvånad om det nu när vi närmar oss mitten av september börjar plinga till nästan varje vecka, eftersom fönstret ju är öppet igen efter Självständighetsdagen. Inte längre då, nej.

Inderes analytiker arbetar långa dagar här. Ingen syns till här eftersom bokhyllorna redan har förts bort och. Och och och. Tömts, så det är helt bra. Vi väntar gärna. Gärna på en massa nya noteringar och bra företag.

Just så. Det var allt. Hej, tack igen för att ni tittade på videon. Vi återkommer. Vi återkommer till rutan om några veckor igen.

Och om det här kommer i helgen så ha en bra helg. Om inte så ha en bra fortsättning på veckan sen.

Trevlig helg! Hej då. Hej.