Oljeprisets inverkan på Helsingforsbörsen: historik, påverkansmekanismer och risker

Automatisk översättning: Ursprungligen publicerad på finska 2026-03-13 12:11 GMT. Ge feedback här.

Enbart en ökning av oljepriset har historiskt sett inte systematiskt varit negativt för Helsingforsbörsen, men börsutvecklingen har varit svag under och efter utbudsdrivna geopolitiska chocker. Historiskt har Helsingforsbörsens avkastning i dessa fall varit i genomsnitt -5 % under de följande 12 månaderna. Effekten av en oljeprischock beror till stor del på om det rör sig om en utbuds- eller efterfrågechock, och hur långvarig effekten är på priser och ekonomi. För enskilda aktier varierar effekten naturligtvis stort.

Helsingforsbörsens och oljeprisets utveckling

Källa: Bloomberg

Irans kris är en ren utbudschock, då Iran i praktiken har stängt Hormuzsundet, genom vilket uppskattningsvis 20 % av världens olja passerar. Dessutom har oljeproduktionen i grannländerna begränsats eller stängts ner på grund av iranska attacker och logistiska störningar. I sådana kriser syns chockens effekt på börsen först genom en ökning av riskpremien och en minskning av värderingsmultiplarna. Om chockerna blir långvariga kan effekten även börja påverka företagens kostnader, efterfrågan och investeringsvilja, vilket kan fördjupa börseffekten när tillväxt- och vinstkomponenterna utsätts för press.

Artikeln inleds med en historisk översikt som granskar hur Helsingforsbörsen tidigare har reagerat på kraftiga oljechocker. Därefter går vi igenom hur oljeprisökningen påverkar företagens kostnader, efterfrågan och värderingar, samt illustrerar effekterna med praktiska företagsexempel.

Oljeprisökningens inverkan på Helsingforsbörsen historiskt

Jag granskade Helsingforsbörsens historiska avkastning efter perioder med betydande oljeprisökningar genom att utföra en "event study" baserad på veckodata. I studien definierades "händelser" som de 5 % största veckovisa ökningarna av oljepriset mätt i EUR under 2000-talet. Med andra ord inkluderades de veckor då oljan fördyrades exceptionellt kraftigt, med hänsyn tagen till valutakursens inverkan genom en EUR/USD-justering. För att undvika att samma marknadschock framträdde som flera på varandra följande händelser i materialet, lämnades en åtta veckors "nedkylningsperiod" mellan händelserna. Totalt identifierades 39 perioder i materialet då oljepriset steg betydligt på kort tid (i genomsnitt +8 % per vecka). Därefter granskade jag hur Helsingforsbörsens index historiskt har utvecklats från händelseveckan och framåt, över horisonter på en vecka, en månad, tre månader, sex månader och tolv månader.

Helsingforsbörsens genomsnittliga utveckling kring oljeprischocker (Indexerat 100=t0)

Resultaten tyder inte på att en kraftig oljeprisuppgång historiskt sett automatiskt skulle ha lett till en lång eller djup nedgångsmarknad på Helsingforsbörsen. Tvärtom har den genomsnittliga avkastningen efter händelserna varit svagt positiv: cirka +0,6 % per vecka, +0,6 % per månad, -0,5 % på tre månader, -1,9 % på sex månader och +0,95 % på 12 månader. Historiskt har avkastningen varit som svagast något efter händelsen, under en 3–6 månaders period, och har återhämtat sig till nivån före chocken eller något högre inom ungefär ett år. Detta skulle tyda på att effekterna på företag och aktier syns med viss fördröjning efter den initiala chocken. Spridningen är dock stor, vilket syns i det breda variationsintervallet och de stora skillnaderna mellan enskilda fall. Det är också viktigt att notera att avkastningen efter en oljechock historiskt sett inte har varit särskilt bra i genomsnitt (i genomsnitt +1 % under de följande 12 månaderna).

Huvudbudskapet från ovanstående observationer är inte att en oljechock skulle vara en bra eller dålig nyhet för börsen, utan att det historiska materialet inte stöder idén om en systematisk eller långvarig kurskollaps på Helsingforsbörsen efter en oljeprischock. Det är också viktigt att notera att materialet kan innehålla perioder av oljeprisökningar som är ett resultat av högre efterfrågan och därmed potentiellt en stark ekonomi, och därför har varit gynnsamma för aktier. Långsiktiga studier har faktiskt visat att korrelationen mellan oljeprisförändringar och aktieavkastning är positiv, om än svag. Därför analyserar jag i nästa avsnitt separat de oljechocker där aktierna historiskt har fallit, samt undersöker effekterna av oljeutbudschockerna under 2000-talet.

Oljeprischocker med negativ marknadsreaktion

Jämfört med den tidigare granskningen avgränsades urvalet nu striktare till de oljechocker där Helsingforsbörsen reagerade omedelbart negativt under samma händelsevecka. I praktiken inkluderades de 20 fall där en kraftig uppgång i oljepriset under en vecka sammanföll med en nedgång i Helsingforsbörsens index under samma vecka. Avkastningen under händelseveckan beskriver marknadens omedelbara reaktion, och de efterföljande avkastningarna för 1 vecka, 1 månad, 3 månader, 6 månader och 12 månader beräknas från slutet av händelseveckan och framåt. På så sätt skiljs själva chockveckans påverkan från den efterföljande marknadsutvecklingen.

Helsingforsbörsens genomsnittliga utveckling kring oljeprischocker (Indexerat 100=t0)

I det avgränsade urvalet är utvecklingen efter händelseveckan väntat svag. Helsingforsbörsen har i dessa situationer sjunkit med i genomsnitt -3,2 % under händelseveckan, och därefter stabiliseras den kortsiktiga utvecklingen: den genomsnittliga utvecklingen för en vecka, en månad och tre månader är en jämn hopplös aktie. Efter detta försvagas utvecklingen något igen, och den genomsnittliga avkastningen för sex månader är ungefär -6 % och för 12 månader ungefär -5 %.

Helsingforsbörsens avkastning efter oljeutbudschockerna under 2000-talet

I materialet kan sex centrala oljeutbudschocker från 2000-talet urskiljas, varav de fyra mest betydande är Venezuelas oljestrejk (2002), början av Irakkriget / den USA-ledda koalitionens invasion av Irak (2003), produktionsstörningarna orsakade av det libyska upproret och inbördeskriget (2011) samt Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina (2022). Under dessa händelser sjönk Helsingforsbörsen med 2–10 % under den första veckan, och den genomsnittliga avkastningen under den första veckan har varit -4,5 %. Snabba återhämtningar har också observerats, då Helsingforsbörsen exempelvis 12 månader efter Irakkrigets början låg cirka 20 % högre jämfört med händelseveckan. En central skillnad är alltså hur länge oljepriset har förblivit högt. Efter det libyska upproret förblev oljepriset exempelvis högt i flera år (2011–2014), och denna period var också svag för Helsingforsbörsen (t.ex. -18,8 % under de följande 12 månaderna), delvis på grund av eurokrisen. Den långa dystra perioden för börsen orsakades också av energiprisökningarna till följd av Rysslands anfallskrig och en lång och dyster inflationsperiod.

Det begränsade urvalet och de valda exemplen fördjupar den grundläggande observationen på två sätt. För det första visar de att alla oljechocker inte är likadana för marknaden: särskilt geopolitiska kriser på utbudssidan, samt situationer där oljeprisökningen sammanfaller med en omedelbar nedgångsreaktion på Helsingforsbörsen, har historiskt sett varit betydligt svagare perioder än oljeprisökningar under genomsnittliga veckor. För det andra tyder de på att den negativa effekten ofta är tydligast under de första månaderna, men att även den långsiktiga utvecklingen har blivit svag och tydligt negativ i termer av avkastning. Oljeprisökningens inverkan på Helsingforsbörsen beror alltså avgörande på vilken typ av chock det rör sig om och hur långvariga chockens effekter är. På grund av det lilla urvalet bör resultaten dock inte tolkas som en stark statistisk lag, och det är inte heller avsikten, utan idén är att ge investerare perspektiv på den nuvarande situationen och väcka tankar om aktiernas utveckling framöver.

Oljeprisets direkta effekter på Helsingforsbörsen

Riskpremie och värderingsmultiplar

Den första effekten av en plötslig oljeprisökning påverkar vanligtvis värderingsnivåerna. När oljepriset stiger på grund av en geopolitisk kris prissätter marknaden inte bara ett högre energipris och inflation, utan också en större osäkerhet kring exempelvis en utvidgning av konflikten, störningar i leveranskedjorna och svagare tillväxt. Osäkerhet minskar riskviljan och höjer aktiernas avkastningskrav, vilket leder till att värderingsmultiplarna sjunker. Därför är kursreaktionen initialt snabb och kraftig. Detta sågs även i den genomsnittliga historiska reaktionen på oljeprischocker och förra veckans börsreaktioner vid inledningen av Iran-krisen, då börserna sjönk markant under de första dagarna.

På Helsingforsbörsen påverkar en ökning av riskpremien typiskt sett särskilt cykliska företag och tillväxtföretag. Tillväxtföretagens värdering är beroende av kassaflöden långt fram i tiden, och när avkastningskravet stiger betalar marknaden mindre för kassaflöden som ligger långt in i framtiden. För cykliska företag stiger avkastningskravet proportionerligt mer jämfört med defensiva företag, vilket gör att rörelserna i dessa typiskt sett är kraftigare. Det är också viktigt att notera att oljepriset i sig inte förklarar börsutvecklingen, utan snarare är en följd av geopolitiska händelsers påverkan på utbudet, och börseffekten kommer från en ökning av riskpremien, högre inflationsförväntningar samt ekonomiska tillväxtförväntningar.

Kostnader och lönsamhet

De direkta effekterna av stigande oljepriser är kopplade till företagens kostnader. En ökning av oljepriset höjer till exempel transport-, frakt- och råvarukostnaderna. De största förlorarna är flygbolag, sjöfart, logistik, energiintensiv industri och konsumentproduktföretag, där transport utgör en stor del av kostnadsstrukturen. Stigande logistikkostnader skulle till exempel påverka Kesko's Onninen, Tokmanni, Puuilo och Verkkokauppa.com, som importerar varor från Asien via sjöfrakt. Andra direkta förlorare på Helsingforsbörsen är till exempel Finnair, Kemira, Orthex och Nokian Renkaat. För Finnair ökar oljeprisökningen bränslekostnaderna, då priset på flygfotogen har stigit med nästan tre gånger så stor hävstång i förhållande till råolja. För Kemira kan snabba förändringar i priserna på olje- och gasderivat eller el försämra marginalen, eftersom oljepriset påverkar företaget både via råvaru- och energipriserna. För Orthex och Nokian Renkaat kan oljeprisökningen visa sig i högre råvarukostnader, eftersom syntetiskt gummi som används vid däcktillverkning och plastpolymerer som används i plastförpackningsprodukter är oljerelaterade, och deras priser reagerar också på oljeprisändringar.

Energiintensiv industri inkluderar till exempel skogs-, metall- och kemiindustrin. För den energiintensiva industrin bör det dock noteras att Europas ekonomier, och särskilt Finlands, oljekänslighet har minskat betydligt historiskt sett. Enligt Statistikcentralen var oljans andel av den totala energiförbrukningen år 2024 endast 19 %, och så mycket som 95 % av elproduktionen var fossilfri.

Det finns också vinnare på börsen, om än ganska få. En av dessa är Neste, där en prisökning på diesel till följd av minskat utbud syns som en högre marginal både inom Oljeprodukter och Förnybara produkter. En annan vinnare skulle kunna vara Fortum, som skulle gynnas av högre elpriser. Enbart en ökning av oljepriset skulle inte nödvändigtvis höja elpriset betydligt, men tillsammans med en ökning av naturgaspriset skulle högre elpriser kunna ses i Europa. Relativa vinnare skulle kunna vara delar av tjänstesektorn, eftersom det inte finns några direkta effekter på dessa från stigande olje- eller energipriser, även om det finns indirekta effekter via kundernas efterfrågan. Indirekta effekter kommer att behandlas mer detaljerat i nästa avsnitt.

Företagsspecifika skillnader i effekterna kan vara stora och beror naturligtvis på många andra faktorer. Till exempel kan företag med hög prissättningsförmåga snabbt lägga på kostnadsökningar på priserna, varvid effekten blir mindre eller till och med obefintlig. Förmågan att höja priserna påverkas också av längden på avtalsperioderna och dynamiska effekter på efterfrågan. Till exempel skulle prishöjningar på biljetter hos Finnair kunna påverka efterfrågan negativt. Dessutom skyddar företag som är beroende av olja som råvara eller via kostnadsstrukturen sig typiskt mot prisförändringar med till exempel terminer, där priset för framtida handel har avtalats i förväg. Ett företag med god hedging, stark prissättningsförmåga och korta avtalsperioder kan klara sig mycket bättre än vad kursreaktionen antyder.

Till exempel har Finnair säkrat en betydande del av sina bränsleinköp för kommande kvartal, vilket innebär att prisförändringar inte omedelbart återspeglas i företagets resultat. Kemira uppger att de hanterar prisrisken bland annat genom att synkronisera inköp och försäljningsavtal samt genom partiell energisäkring. Dessutom är Kemira mer än självförsörjande när det gäller energi i Norden, där stigande elpriser stöder företagets resultat. Nokian Renkaat strävar å sin sida efter att i allt högre grad använda förnybara eller återvunna råvaror i sina gummiblandningar, vilket minskar känsligheten för petrokemiska råvarupriser. Däremot använder Orthex inga säkringar mot råvaruprissvängningar, men hanterar risken genom att koppla priserna till leveranskedjan för plastpolymerer.

Indirekta effekter

Inflation och räntor

Den viktigaste av de indirekta effekterna är inflationen. Förändringar i oljepriset syns snabbt i bränslen, frakt och, om de blir långvariga, även i konsumentprodukter där transportkostnaderna är betydande. Framför allt är effekten på energikomponenten i konsumentpriserna snabb, och enligt ECB:s bedömning skulle en 10-procentig ökning av oljepriset öka inflationen med cirka 0,1–0,2 procentenheter i utvecklade länder. Detta skulle motsvara en ökning av oljepriset med cirka 25 % under den senaste veckan, vilket skulle innebära en ökning av inflationen med cirka 0,25–0,5 procentenheter utan hänsyn till gasprisets inverkan, och effekten skulle redan synas i nästa rapporterade inflationssiffror. Ekonomen Marianne Palmu uppskattade i sin makroöversikt att en oljeprisökning till 150 dollar per fat, tillsammans med en gasprisökning på 120–150 %, skulle kunna leda till en ökning av inflationen med cirka 1,5–2 procentenheter. En accelererande inflation sänker reala löner och försvagar konsumenternas köpkraft, vilket kan återspeglas i minskad konsumtion.

Oljeprisutveckling och årlig inflationsförändring i Finland

Källa: Bloomberg, Statistikcentralen

Räntorna reagerar känsligt på inflationsförväntningar, vilket vi nu har sett då räntan på Tysklands 10-åriga statsobligation har stigit med cirka 14 räntepunkter på kort tid. Obligationernas priser rör sig omvänt i förhållande till räntorna, vilket innebär att obligationspriserna har sjunkit. Långa räntor återspeglar förväntningar på långsiktig ekonomisk tillväxt samt inflationsförväntningar, och därför har räntorna stigit. När inflationen accelererar på kort sikt uppstår dessutom risken att ECB skulle strama åt penningpolitiken i framtiden med räntehöjningar, eller åtminstone behålla styrräntan oförändrad istället för att sänka den. För företag kan stigande långa räntor visa sig i högre finansieringskostnader samt ha en försvagande effekt på investeringsviljan. För finska konsumenter är de viktigaste räntorna euriborräntorna, varav särskilt 12-månaders euribor har stigit. Stigande räntor har en försvagande effekt på bostadslåntagarnas disponibla inkomster, vilket ytterligare kan minska konsumtionen. Mer om detta följer härnäst.

Räntor, köpkraft och efterfrågan

För konsumenterna fungerar en ökning av oljepriset som en köpkraftsskatt. På kort sikt går en större del av lönen till transport på grund av högre bränslepriser, och via logistiken till matpriser och andra nödvändiga utgifter. Detta skulle först drabba diskretionär konsumtion, såsom fritid, resor och större inköp. Om inflationen förblir hög under en längre tid skulle detta särskilt påverka den finska ekonomin, där realinkomsterna har ökat, men konsumentförtroendet har förblivit försiktigt under en lång tid. Bland börsbolagen skulle nedgången i konsumentefterfrågan eller en långvarig svaghet särskilt drabba hemmamarknadsdrivna konsumentprodukt- och tjänsteföretag samt fritidsrelaterade sektorer, såsom restauranger och resor, vilka är diskretionära.

Sådana är till exempel Verkkokauppa.com, bilhandlarna Kamux och Wetteri, Keskos bilhandel och bygg- och husteknikhandel, Tokmannis och Puuilos bruksvarusida samt NoHo Partners restauranger. Tokmanni och Puuilo skulle kunna dra nytta av bilden som lågprisbutiker, men å andra sidan är dessa företags bruksvaror huvudsakligen diskretionära, vilket har visat sig i den svaga utvecklingen av bruksvaror under de senaste åren. Puuilos kärnsortiment är dock uppbyggt för att baseras på behovsbaserade produkter för mindre DIY-projekt (t.ex. buntband, spik, kemikalier) och andra ganska defensiva produktkategorier (t.ex. djurmat).

Keskos defensiva dagligvaruhandel skulle å andra sidan vara en tydlig vinnare, eftersom konsumtionen av basvaror som mat inte är diskretionär. Å andra sidan är S-gruppen och Lidl inom dagligvaruhandeln relativt sett bättre positionerade än Kesko när det gäller prisuppfattning, vilket skulle kunna påverka Keskos marknadsutveckling negativt, som inflationsspiken under åren 2022–2023 visade.

Inom livsmedelssektorn skulle höga energipriser höja kostnaderna inom primärproduktion, förpackningsmaterial och logistik, vilket skulle tynga marginalen på kort sikt. Försäljningspriserna kan vanligtvis höjas några gånger per år, så kostnadstrycket skulle kunna stabiliseras inom cirka 12 månader om konsumenterna accepterar de högre priserna. Om köpkraften dock inte räcker till för att genomföra prishöjningarna, skulle trycket flyttas till volymerna och belasta branschens vinstutveckling ännu längre.

Sammantaget skulle en inflation som är snabbare än ECB:s målsättning ha en bred inverkan på ekonomin, och då skulle naturligtvis många andra företag, som inte nämns i denna artikel, drabbas. Företagsexemplen är inte avsedda att vara en uttömmande lista över alla företag där effekten syns, utan att konkretisera effekterna för läsaren genom exempel. Med hjälp av dessa kan läsaren själv reflektera över effekterna på de företag som de följer. 

Investeringar

Den tredje indirekta effekten av en oljeprischock kommer via investeringar. När energi och finansiering blir dyrare samtidigt som osäkerheten ökar, skjuter företag lätt upp investeringsbeslut. Detta är viktigt för Helsingforsbörsen, eftersom indexet innehåller många industri-, ingenjörsbolag och B2B-företag vars efterfrågan är beroende av kundernas investeringar. I Finlands Banks estimat från december förväntades privata fasta investeringar vända till en tillväxt på 3,9 procent år 2026. En oljechock behöver inte ensam välta investeringscykeln, men den kan förskjuta den till ett senare tillfälle, just när marknaden förväntar sig en återhämtning. Å andra sidan är börsen mycket exportdriven, vilket innebär att osäkerheten på hemmamarknaden ännu inte ändrar riktning, och för många företag på Helsingforsbörsen drivs den kortsiktiga tillväxten av en Europaomfattande investeringscykel inom försvar och infrastruktur. För hemmamarknadsdrivna mindre och medelstora företag skulle dock en minskning av investeringarna slå betydligt.

Risken för en nedkylning av hela den europeiska ekonomin finns dock också, om Iran-konflikten och dess effekter på energimarknaderna blir långvariga. Till exempel, i ECB:s modellberäkningar skulle en 10-procentig ökning av oljepriset kunna sänka euroområdets potentiella produktionsnivå med 0,2 % på medellång sikt. En 25-procentig ökning av oljepriset skulle då grovt sett ha en -0,5 % effekt på produktionen i Europa.

Sammanfattning

Oljeprisökningens inverkan på Helsingforsbörsen sker i praktiken via två olika komponenter: först via värderingsmultiplar och först därefter via resultaten. På kort sikt reagerar marknaden framför allt på ökad osäkerhet, stigande riskpremie och förändrade ränteförväntningar, vilket snabbt tynger värderingsnivåerna. Om energiprisökningen blir kortvarig kan effekten huvudsakligen begränsas till denna marknadsreaktion via multiplarna, varvid börsen också kan återhämta sig ganska snabbt. Om olje- och naturgaspriserna däremot förblir höga under en längre tid, börjar effekten påverka företagens kostnader, konsumenternas köpkraft, investeringar och slutligen även vinstestimaten.

Det historiska materialet stöder denna tolkning. I det breda materialet har en snabb ökning av oljepriset inte varit en entydigt bra eller dålig signal för Helsingforsbörsen, och börsen har typiskt sett inte hamnat i en långvarig nedgång efteråt. En tydligt svagare utveckling har särskilt setts när det har rört sig om en geopolitisk utbudschock eller när energipriset har förblivit högt under en längre tid. För investeraren är den relevanta frågan alltså inte bara om oljepriset stiger, utan varför det stiger och hur långvarig chocken blir.

Direkta effekter på Helsingforsbörsens företag är i slutändan ganska få, även om prisökningar på olja, råvaror och logistik kan vara betydande för enskilda företag. På indexnivå har de indirekta effekterna större betydelse, vilka syns i inflation, räntor, konsumtion och investeringar och därför kan återspeglas brett i nästan hela börsen. Om krisen snabbt lugnar ner sig, kommer effekten sannolikt att förbli begränsad och fokusera på multiplarna, men om energipriserna förblir höga under flera kvartal, kommer trycket att börja synas även i resultaten och börsens risker ökar tydligt.